AP HI LR DV IP AE 2 JM JR AV Mi dte — Vitsen i Bazaines process. I en Paristidning finna vi en lång lista, på hvilken blott en del af de personer figurera, vilka skola spela en roll i den snart börjande processen. Listan omfattar, trots sin ofullständighet, några hundra namn, men lemnar derigenom en hållpunkt för bedömandet af de kolossala dimensioner denna rättegång torde få. Af särskildt intresse äro följande namn, som vi se i listan: General Napo. lögn Boyer, marskalk Bazaines adjutant i början Jaf Metz belägring; hr Debains, legationssekreIterare, som deltog i fälttåget i egenskap af hiÅstoriograf; mairen i Versailles, hr Rameau, och konservatorn vid museet i denna stad, hr Souling, Victorien Sardous svärfader. De mest framstående af de militära vitnena äro: f. d. krigsministrarne grefve Palikao och marskalk Leboeuf; öfverste dAbzar, marskalk Mac Mahons adjutant; marskalk Canrobert; generalerne Frossard, Ladmirault, Bourbaki, Lebrun, Jaras, Berckheim, Laveaucoupet och hr Magnan, marskalk Bazaines adjutant. För bestyrkande af fakta rörande provianteringen : general-intendenterne Wolff, Friant och Uhrich; militärintendenterne Seguineau, Bages, Dennecy, Richard och Gayard; underintendenterne Courtois, Birouste, Gaffiot, Mony och Bouteillier. Listan på de politiska vitnena a ptager namnen: Gambetta, Jules Favre, Leflö, ratry, Tachard och Combier. Härtill kommer en lång rad af militäroch civilpersoner, omfattande alla vapenslag, grader och tjenster. Vi finna bland dem ett dussin sergeanter, en daglönerska, krogvärdar, bankonduktörer, vaktmästare, borgarekårens chef, bönder och redaktörer af den i Nancy utkommande Courrier de Meurthe et Moselle. Den brokigasamlingen af namn och samhällsställningar fullständigas genom fölre sammanställande af de inkallade vitnena: r Aragon, chef för nationaltrydsttet: Dehan, sous-chef i krigsministeriet; orms, bankir; Prost, rentier; Clarck, inspektör för omnibusbolaget; Renou, skriftställare; Rabasse, polisinspektör: Bastide, arbetare; Roucher dAubanel, underprefekt i Chateau Thierry; Guioth, fredsdomare; Bazelaire, elev i tekniska skolan; Amiot, inspektör för telegrafen; Modires, skräddare; Naudheux, fotograf; Notrel, skomakare; och till slut hr och fra Autermet.sartister i konstridarecirkus Bazole på ön Yersey. — Död i utöfningen af sitt kall. En tragisk händelse har nyligen timat på en teater i Birmingham och väckt stort deltagande. Charles Calvert spelade konungens roll i Shakspeares ;Henrik den Femte på Prince-of-Wales-teatern, som var alldeles fullsatt af åskådare. Redan vid föreställningens början märkte alla äskådarne tydligt, att Calvert kämpade med en smärta, som han sökte att öfverviona. Men senare på aftonen, då ban uttalade orden: Härarnes Gud, gi mina soldater hjertan af stål! såg man skåt spelaren träda ända fram mot rampen och hörde bonom hviska, att han kände döden närma sig. Hans bleka ansigte, svetten som rann från hans panna. hans stönande andbemtning, allt bidrog att sätta åskådarne i stark rörelse. En plågsam tystnad rådde i hela. salongen. OCalvert, som blott förmådde framstamma afbrutna ord, hade emellertid tillräcklig styrka qvar att kunna säga, att han i tre veckor kämpat mot sina lidanden och att Gud allena visste hvad han måst genomgå af plågor för att kunna upptyla de förpligtelser, hans engagement ålade honom. Han var icke okunnig om, att han i detta ögonblick sväfvade i fara att dö. Alla, tillade han. kände hans möd, men han måste nu förklara sig öfvervunnen och han bad åskådarne i deras kristliga känslors namn att fritaga honom från att fortsätta. Ännu en ansträngning och han var död! Situationen var förskräcklig. Man hörde damernas snyftningar bakom kulisserna och den olycklige skådespelarens kamrater störtade in på scenen och buro ut hans liflösa kropp. Ridån föll under djup, allmän rörelse hos publiken. — Beskyddaren och hans skyddsling. För ej många år tillbaka fick en person i Paris, som inehade en mycket inbringande tjenst i ett af statsdepartementena, besök af en gammal skolkamrat, som var bosatt ilandsorten. Min väns, sade han, jag har en anhållan att göra hos dig jag är nemligen omöjligen i stånd att hålla ut längre der jag nu vistas; jag har derförefattat det fasta beslutet att icke vända om hem igen, utan jag ämnar bosätta mig här i Paris. — Den iden är icke så oäfvens, svarade dem andre. — Men för att bo i Paris behöfver Pe — Pengar? inföll byråkraten, i det han astade en orolig blick på sitt skrifbord och penninglådan der, i hvilken nyckeln just satt i. — Ja, alldeles riktigt, pengar, men dem vill jag inte ha af dig, utan ur departementets budget. — Det är också en mycket god ide-. fortsatte den nu lugnade tjenstemannen. — För att i detta hänseende kunna hafva någon berättigad fordran på statskassan blir det emellertid nödvändigt, att jag först erhåller ett embete, och det är just det jag bar i kikaren. — Ett ledigt embete?, — Nej, bevars, jag kan min Talleyrand alltför bra till det: är en post vakant bara, så är det inte att tänka på att erbålla den. — Jag märker att du är väl underättad, utan tvifvel väntar dig en lysande bana! — Det hoppas jag också. Jag har förskarfat mig de varmaste rekommendationer från de mesv a0sedda honoratiores i min hemort och jag komsmer nu för att bedja dig göra slag i saken med ditt inflytande.— -Mitt inflytande?.svarade byråkraten, som kände sig smickrad af detta ord. — Jag har hört att du står mycket väl hos hr M., hvars mäktiga beskydd jag önskar erhålla. — Ja, hr M. är en af mina förmän och vill mitt sanna väl. — Ett ord af vå kunde göra mig stor nytta... — Nå jag skall skrifva till honom och rekommendera dig till det bästa. Han skref verkligen också till den betecknade höge embetsmanven och förklarade att hans vän förtjenade regeringens fulla uppmärksamhet och att ban var synnerligen lämplig till den tjenstebefattning han sökte. Morgonen derpå, då vår msecenat infann sig på sin byrå, lät hans chef inkalla honom till sig och visade honom vännens ansökan. Vännen, som han med sådan värme hade rekommenderat, hade sökt just hans egen tjenst. Var detta en ironi af ödet eller var det illslughet? Lika mycket, man fann historien rolig; man tyckte att det var pikant att ersätta beskyddaren med hans äv skyddsling och att således afsätta honom på hans egen rekommendation. I ett statsdepartement förekommer så sällan något tillfälle att företaga sig någonting snillrikt, att man RO ville släppa ur händesna det som nu erbjöd sig, och den oförsigtige byråkraten hade största möda i verlden att hinar a ngon från att vara snillrik på hans be.— En qvinno-stat. Bland de holländska besittningarna finnes en märklig liten stat, som så väl med hänsyn till sin författning som sina egendomliga sedvänjor öfverträffar allt hvad de amerikansl Fimparna för qvinnans rätt kunnat drömma om. På ön Java, mellan städerna Batavia och Samarang, ligger det lilla konungariket Bantam. Ehuru det erlägger skatt till Holland, är det dock en oberoende stat. Landets herrskare är verkligen en karl, men hela den öfriga regeringspersonalen tillhör det täcka könet. Konungen beror fullständigt af sitt statsministerium, som består af tre qvinnor. De högsta myndigheter, alla statsembeten, hoftjenster, krigsbefäl och soldater, alla bestridas eller utgöras af qvinnor. Karlarne äro landtbrukare och köpmän. Konungens lifvakt består af de förnämsta medlemmarne af qvinnoslägtet. Dessa amazoner sitta till häst som karlar och i stället för sporrar b agna de hvassa stålspetsar. De begagna så väl lansar, som de förstå att skickigt och enn) handtera, som gevär, hvilka de jossa under den skarpaste galopp. Tronen öf. vergår till konungens äldsta son; om konungen lör utan arfvingar, samla sig 100 utsedda amazoner och välja en efterträdare bland sina egna söner. Den valde blir då uirpgpd till laglig komg Hufvudstaden i detta lilla rike ligger i ;n förtjusande del af ön, på en fruktbar slätt, och försvaras af tvenne väl underhållna fästninjar. — Norska utvandrare till Canada. För nåkon tid sedan meddelade vi, efter Times, en neis under rubriken Narrade utvandrare rörande Några svenskar och norrmän, som fått anställning vid Moisiks jernverk i Canada af en hr Molson, och hvilka bemäktigat sig ettfartyg och med detsamma afseglat till Quebec. Norska Dagbladet har fått del af ett bref från en af denorske arbetarne, som sitta häktade i Quebec. Ur letta bref pve vi följande utdrag: Den 29 Maj hemtades vifrån Quebec af ångSAN Gipsy och fördes till destinationsorten Moisik. De bostäder, i hvilka vi inlogerades, liknade mera hönshus än boningshus; jag kunde ligga i sängen och sticka ut armar och fötter genom väggen hvar som helst, så att all vädring af rummet på morgonen var öfverflödig. Vär kamrat Mörk kunde lite engelska och han beARR LIE RR AA RR REN RA LE