tet ega ställa sådana maningar till regeri Igen. Kyrkomötet vore en lagstiftande fö samling, men icke fiågon administrativ my dighet, och det egde icke någon befogenhe latt göra framställningar om vidtagandet a polisåtgärder. På sin höjd kunde mötet eg tillse hvad som i en angelägenhet såda som den i fråga varande, skulle kunna u lrättas med andliga vapen. Hr Lagström, frih. Hierta, hr Sonden oc Hultcrantz påstodo deremot att en framstäl ning i ämnet till K. M:t alldeles icke låg utom kyrkomötets befogenhet. Frih. Hiert menade att då mötets medlemmar vore kyr kans målsmän och då till kyrkans höga välsignade uppgifter hörde, att rycka sjä lar från satans makt till Gud, så egde mö tet också rätt att göra framställningar son afsåge dertill ländande åtgärder. Hr Son den, som ansåg det oomtvisteligt, att möte egde petitionera om åtgärder, afseende upp rätthållande af sabbatens helgd, föreslog at framställningen skulle inskränkas till en be gäran att utskänkningsställen måtte hålla: stängda på sönoch helgedagar. Utskottet: åsigt segrade dock med 26 röster mot 23 hvilka afgåfvos för hr Sondens förslag. Hr F. O. Nilssons motion om åtgärde för erhållande af en lämplig läsebok i bibli ska historien hade blifvit af vederbörande utskott afstyrkt. Motionären trodde sig lik väl böra, genom att påpeka beskaffenheter af en del af de berättelser, som i nu bruk liga bibliska historier finnas upptagna, ådaga lägga behofvet af den föreslagna åtgärden Han ansåg flere af de antydda berättelsern: egnade att ingifva barnen högst besynner liga begrepp om Guds egenskaper samt att då en del deri förekommande uppgifter stod i uppenbar strid mot hvad barnen vid del öfriga nndervisningen finge inhemta, ho: barnen grundlägga en otro och ett tvifve derom att bibeln vore Guds ord. Det: denna krets utan tvifvel såsom ytterst kät terskt, för att icke säga hädiskt, betraktade föredraget, hedrades icke med någon veder läggning, utan afspisades — för att icke säga: afbasades — talaren endast med et par sarkasmer. Hr Kolmodin förklarade så lunda att hr Nilsson alldeles icke hade lyckats ådagalägga behofvetaf förbättradeläroböcker men deremot på ett öfverväldigande sätt visat behofvet af en bättre undervisning; och hr Liedholm fann sig af motionärens för slag, att K. M:tskulle åt en komite eller en enskild person uppdraga utarbetandet af en lämplig samling bibliska berättelser, föran låten hemställa, det förslaget måtte ändras derhän, att man skulle begära att detta upp drag skulle lemnas — åt motionären sjelf Naturligtvis blef motionen afslagen. På yrkande af hrr Ekman, grefve Hamil tom, Bring, frib. af Ugglas, von Post, Anner. stedt och Wijkander beslöts, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med tillfälliga utskottets hemställan, att genom und. skrifvelse an hålla, det K. M:t täcktes taga under öfver vägande, huruvida icke åtgärder böra vid: tagas för beredande af nödig själavård å ön S:t Barthelemy för den evangeliskt luherska kyrkan äfvensom å större utländska han: delsplatser i vidsträcktare mån än hittills skett för svenska sjömän. Mötet afslog vidare, i enlighet med ve derbörande utskotts hemställan, hr Treffenbergs motion om inskränkning i katekes: utanläsningen; br Hulterantz om lönetillskott åt de äldste obefordrade prestmän vår kyrka samt hr Björcks om förändring i prestexamen. Hr Treffenbergs motion hade blifvit af styrkt dels emedan utskottet ej kunnat dela hans åsigt, dels emedan utskottet, med hänsyn till det inkomna förslaget till ny kate kes, hvars öde ännu icke blifvit afgjoråt, ansett frågan för tidigt väckt. Motionären anmärkte, att icke motionen, utan det nu föreliggande betänkandet kom: mit för tidigt fram. Han föreslog derför att denna fråga måtte få behandlas i sammanhang med det nya katekesförslaget. Grefve Hamilton och hr Kolmodin fäste uppmärksamheten på, att mötets arbetsordning lade hinder i vägen härför, och denna åsigt delades äfven af erkebiskopen. Under sådana förhållanden ansåg motionären det vara alldeles ändamålslöst att spilla ett enda ord på försvar af den vigtiga angelägenheten.