Till Redaktionen af Aftonbladet. Med anledning af eder anmälan af rektor C J. Dahlbäcks afhandling Svenska rättstafnings frågan, betraktad ur DÅ synpunkt-, få undertecknad anhålla, att i eder tidning benäge införes klar enmäle. De artiklar beträffande rättstafningsfrågan hvilka nyligen stått att läsa i Aftonbladet och Nya Dagl. Allehanda, hafva SE för med sig i släptåg nämnda anmälan af hr Dahl bäcks afhandling, i akt och mening att dermec göra rättstafningsreformen och dess vänner el tjenst. Beskaffenheten af hr Dahlbäcks afhand ling är dock sådan, att lika mycket som hor vimlar af subjektiva hugskott, falska föreställ ningar och förvrängningar, lika litet är hon af fattad ur pedagogisk synpunkt-, och lika lite framställer hon, åtminstone hvad oss ankommer någon giltig anmärkning i sak. Att så verkli gen förhåller sig, det skola vi utförligt och til fullo bevisa i den uppsats, som under titel a Hr Dahlbäcks na ande i svenska rättskrif ningsfrågan med det snaraste blir tillgänglig i bokhandeln. Emellertid vilja vi här på för hand upptaga till vederläggning hvad som ur hr Dahlbäcks skrift, så vidt hon rör oss, ansetts förtjena att för den tidningsläsande allmänheten framhållas. Först och främst vilja vi dock åda: falägga att hr Dahlbäcks afhbandling alls icke traktar frågan ur pedagogisk synpunkt, och att sjelfva titeln innehåller afhandlingens första osanning. För att ur nämnda synpunkt betrakta frågan borde väl hr D. hafva framstält och granskat de skäl, som kunna anföras både för och emot en hastig tillämpning vid skolundervisnin: gen af de teorier, hvilka frågan gäller — förutsatt att de alla vore förtjenta af uppmärksam: het — såmt undersökt huruvida det vore möjligt att under för handen varande förhållanden ge nast kunna vid läroverken genomföra den ifråga varande förändringen — vi afse här endast den i Nordiska rättstafningsmötets s. k. öfvergångs förslag framstälda reformen — i hela dess om fattning. Men så har hr D. icke gått till väga. Långt ifrån att taga i betraktande de omstän digheter, hvilka lägga hinder för, ja rent aj omöjliggöra ett hastigt genomförande af reformen vid skolorna; och utan attfästa det ringaste afseende vid den på förra årets skolläraremöte i Lund till och med af reformens vänner uttalade åsigten, att reformen icke borde eller kunde för det närvarande vid läroverken vidtagas; samt utan att besinna, det klokheten i det sannas egna intresse bjuder att med största varsamhet gå till väga, så vida man icke i sin blinda ifver att på en gång vinna allt vill äfventyra att vinna intet; och utan att säga någonting derom, att bland reformens målsmän endrägt ingalunda eger rum i teoriernas tillämpning, ja att de nio svenske män, som deltogo i rättstafningsmötets beslut, sjelfva endast delvis och ofta olika stält sig öfvergångsförslagets regler till efterrättelse — utan att, säga vi, taga i ringaste betraktande allt detta, har lr Dahlbäck stält den fordran å författaren af en rättskrifningslära, afsedd för skolundervisningen, att denne genast bort taga fasta på denna (d. v. s. Nordiska rättstafningsmötets) nu utredning och använda henne såsom grundval och norm för sin rättskrifningslära.. (Se hr D:ks afh. sid. 33.) Det torde ej behöfva med ett enda ord vidare framhållas. med hvad fog och ur hvilken synpunkt hr D. uppstält denna fordran, på samma gång han med en synnerlig oförsynthet farit ut emot oss, som likväl långt före rättstafningsmötets tillvaro beträdt reformens väg och, för att särskildt nämna det, i en utgifven läsebok samt i den större språkläran tillämpat, hvad vi i hela det s. k. öfvergångsförslaget anse vara det vigtigaste momentet, nemligen afskaffandet af medljudsteck nens fördubbling framför en tillkommen böjningsändelse, som börjar med d eller t. Det torde ej heller vara tvifvel underkastadt, att den af oss utgifna rättskrifningsläran, i fall hon varit så utrustad som hr D. fordrar, ej vunnit någon användning samt blifvit ingen till nytta och ej behöft väcka någons afund genom de fördelar hon skänkt författaren. Om hr D. vid sin betraktelse af frågan ur pedagogisk synpunktäfven sträckt sin omtanke till folkskolan och vill på väggarna i dess salar uppspika hr Hazelii ordlistor(se sid. 27) med ett stafningssätt bjärt afstickande från det. som blifvit följdt i Läsebok för folkskolan, hvilken under kungl. ekl.-departementets auspicier spriles i hundra tusentals exemplar bland svenska folkets barn — derom lemnar han oss i okunnighet. Måhända vill den plötsligt vordne, ifrige reformatorn, att folkskolan och elementarlärorerket skola hafva hvar sin särskilda, till innerållet olika rättskrifningslära. Emellertid står hr Dahlbäck så godt som ensam med sin åsigt, att reformens genomförande dess helhet borde genast träda i verket vid ;lementarundervisningen, utan att vara mera förveredd och omfattad af allmänheten och särskildt skollärarne. Det tro vi så mycket mera som hr Dahlbäcks afhandling verkligen är den första nlagan derom, och som dessutom en af refornens ifrigaste förkämpar, docenten i nordiska pråk vid Upsala universitet dr Fr. Leffler, i len af honom och dr G. Upmark i år verkstälda marbetningen af Bjurstens svenska språklära cke tilltrott sig att taga ett enda steg framför ss på reformens väg, utan af pedagogiska skäl inderlåtit att i skolboken tillämpa hvad han elest så varmt förfäktar. Hvad åter beträffar de anmärkningar. som lifvit mot vår rättskrifningslära af hr Dablbäck ramstälda och i förberörda anmälan återgifna, å utgör väl den förmenade motsägelsen mellan le båda förorden till 1:sta och 2:dra upplagan ch den oss förevitade -omsadlingeu med afsende på rättskrifningens uppgift den i hr DahlEr Utts—-—-—— —— ÖT Ö—XLXE— MI EX Ö—— —Ö— Hu ÖEÖRE EEE RO OE