nar färdas nemligen ofta personer, som hatfv för sed att under resans gång supa bränvi och det i så betydliga qvantiteter, att de vagnen blifva fulla, om de ej redan äro de när de först inträda. Ruset yttrar sig var ligen genom högljudda ord, grofheter oc skrål, försök att väcka gräl sinsemellan elle med andra passagerare, öfverspringande a ryggstöden, samt slag och möjligen äfve knifstötar. Insändaren hade nöjet att unde tvenne dagar befinna sig i samma vagn, son dylika nyss beskrifna personer, hvilka denn: gång voro jernvägsarbetare, stadda på flytt ning. Sedan första dagen lyckligen ändat: efter en stormig afton, som helt säkert va: mer än obehaglig för flera medpassagerare väntade sig insändaren, att han följand morgon, då tåget afgick kl. 5, skulle slipp: se bränvinsbuteljer och inandas ångorna frå desamma, men hade oturen att komma i er vagn, der tvenne rum voro upptagna af jern vägsarbetare, hvilka, så snart tåget satte sig i rörelse, klockan 5 på morgonen, bör jade eller rättare sagdt fortsatte supandet Visor af gröfsta innehåll, skrik och hotel ser aflöste hvarandra då tåget var i full gång och följaktligen all kommunikation med. jernvägstjenstemännen afbruten, mer vid stationerna rådde tystnad. När insändaren tyckte sig finna, att fylleriraseriet var färdigt att krevera, retirerade han till en annan vagn, i hvilken, lyckligt nog, inga fulla personer befunno sig. Han fann, att han äfven haft goda skäl härtill, ty vid framkomsten till bestämmelseorten varseblefs en af förra sällskapet med en försvarlig plåsterlapp emellan ögonen och långt ned på näsan. Affären hade utvecklats på öfligt sätt, sinnena voro tillfredsställda, ty blod hade flutit, sak samma hvems. Men nu är frågan: Borde ej den resande i allmänhet hafva rätt att å statens jernvägar vara fredad mot fulla personers godtycklighet och illvilja? Sannt är, att man alltid efteråt må på laglig väg söka upprättelse för liden skymf, men dels är det då möjligen för sent, dels torde man ej alltid hafva tid eller tillfälle att beifra en oförrätt, som genom en af styrelsen lämpligt ordnad bevakning lätt kunnat förekommas. Öfvertygad att en betydlig del af den reande allmänheten instämmer utl insändarens slagomål, har Han ansett sin pligt vara att en öfver hela landet spridd tidning lägga lesamma under ögonen på de vid jernvägen naktegande, hvilka möjligen sjelfva icke rarit i tillfälle att göra en dylik erfarenhet. Sanske skulle härigenom något blifva påänkt och utfördt för de resandes lugn och refnad, innan någon större olyckshändelse vingade till kraftiga mått och steg rörande ransporterandet af fulla passagerare å sta ens jernvägar. Resande.