Ett missförhållande vid statens jernvägar. Till redaktionen af Aftonbladet. En för någon tid sedan i eder tidning intagen artikel, i hvilken klagas öfver attnatt-tågen ofta för sent framkomma till Stockholm, och hvari vidare uttryckes en undran, hvadan detta kommer sig, har gifvit anledning till följande medBD hvilket ni benäget torde medgifva plats. Samma Takttapelser som gjorts i hufvudstaden, torde man kommit till äfven på många andra platser. Här i Linköping t. ex. inträffa natt-tågen nästan alltid efter den bestämda tiden, ja, ibland ända till en halt timme och derutöfver. Skälen härtill äro flera, bland hvilka undertecknad tillåter sig påpeka de först i ögonen fallande. i Natt-tåget n:r 141 skall, enligt tidtabellens föreskrift, utan att säga till passera stationerna Strångsjö, Simonstorp, Grafversfors och Fiskeby, hvilket dock icke hindrar att samma tåg allt som oftast stoppas vid dessa stationer, om några passagerare der infunnit sig i afsigt att följa med; och är det näturligt att ett yen minuters up ehåll här och der bidrager till den öfverkla je tidsutdrägten. Bättre hade varit att tidtaellen från börjän tillåtit dessa I då ja intet klander, som nu, drabbat trafikstyrelsen. Ett annat, visserligen än mera beaktansvärdt skäl till försenandet af tågens ankomst torde böra sökas deri, att lokomotivförarne öfveransträngas. Så t. ex. finnas här förlagda tre förare, hvilka det åligger att turvis bestrida den till blandade, snälloch natt-tågen hörande a sålunda: den som första dagen för det blandade tåget och då måste under cirka 15 timmars tid oafbrutet stå på lokomotivet, får den derefter följande dagen börja tjenstgöringen kl. 5 på morgonen och sedan hålla i till dess natt-tåget inkommit, hvilket vanligen inträffar kl. half 1 nr natten, hvaraf framgår att en mans arbete å tages i anspråk för 19 å 2v timmar; ty un: der den tid — 3 å 4 timmar — lokomotivet står stilla här i Linköping, är föraren fullt sysselsatt med att afhjelpa de uppkomna bristfälligheterna på maskinen, ett arbete som, entigt lokomotivförarnes egen försäkran, alltid räcker till, tack vare den betydliga slitning, som förorsakas deraf att lokomotiven så strängt användas itågtjenst. Kommer så den tredje dagen, som är bestämd till s. k. öfverliggningsdag, eller till att inne i lokomotivstallet rengöra lokomotivets anna (invändigt) samt åertill verkställa åtskilliga af behofvet påkallade mindre reparationer: inlägga nya packningar m.m.; men äfven på denna dag brukar föraren ganska ofta tagas till extra tågtjenst. Det nu anförda låter otroligt, men är icke desto mindre fullkomlig sanning. Såsom ett särdeles slående bevis på vederbörandes allt för obilliga fordringar må anföras, hurusom maskindirektör Lundberg den 19 nästlidne Oktober skickade konungen, som då befann sig på resa hit, tillmötes vid Katrineholm, en lokomotivförare, (att derifrån föra det kongl. extra tåget till som oafbrutet varit i eg 5 på morgonen den föregående dagen och hvilken således vid framkomsten hit tjenstgjort, utan hvila, under närmare 40 timmar. Nämnas bör härtill att då samme förare på torsdagen erhållit maskindirektörens order att med sitt lokomotiv tillkoppla i tåget n:r 44 till Katrineholm och derifrån föra kungl. extra tåget till Linköping, svarade han pr telegraf, att denna befallning näppeligen kunde efterkommas, alldenstund han inträffat i Linköping så sent på natten och hade så mycket arete att verkställa på maskinen, innan denna åter kunde utgå i tågtjenst, att detta komme att räcka till fredagsförmiddagen vid 10-tiden. I stället för att beakta detta, såsom sig borde, fann hr Lundberg för godt att tillsända mannen ett nytt telegram af följande lydelse: Niskall ovil korligen vara klar att i morgon med maskin kopplad i tåg n:r 44 för att från Katrineholm föra kungl. extra tåg till Linköping. — Obs. Svara att ordern är mottagen. Genom att efter mottagandet af detta senare telegram göra ytterligare invändningar, skulle 1okomotivföraren helt säkert ådragit sig några dagars suspension, hvadan för honom återstod ingenting annat än att, sedan han på torsdagsnatten efter 20 timmars oafbruten .tjenstgöring hade inkommit med tåget, börja arbeta på lokomotivet, så att det redan kl. 7 på morgonen vore i tjenstbart skick. — Den som betviflar särskildt denna uppgift, kan dock blifva öfvertygad om dess sanningsenlighet genom att imilkontoret beära att få se den lokomotivföraren C. G. alm för den 17, 18, 19, 20 och 21 September inlemnade dagrapporten. Orsaken hvarför dessa, de sämst lottade lokomotivförare hittills tåligt beqvämat sig till en jenstgöring, i så hög grad egnad att i förtid försvaga deras krafter och b deras helsa, är till en stor del att söka i otillräckligheten af deras ordinarie inkomster, som månadtligen belöpa sig till 108 rår (eller rättare, endast 102: 35, ty för dem på denna aflöningsklass afgå 4: 65 till veg pg och för hvilka man, när ständigt stadd på resande fot, icke kan få mer än det a nödvändigaste i dessa dyra tider. Nu är det emellertid så, att lokomotivförarne såsom premier vissa procent af hvad de kunna inbespara af bränsle och smörjningsämne, och för att genom dessa extra inkomster göra sin ekonomiska ställning något drägligare, anstränga le sig till det yttersta. Slatsumman af här framlagda anmärkningar är att lokomotivförarnes (såväl som maskinernas): antal är, i förhållande till trafikrörelsen, allt för: litet; och vidtages icke snart någon förändrin; till ett bättre härutinnan, kan en sådan liknöjdhet blifva skuld till stora förluster för staten och l. oersättliga för den enskilde. — Om en vacker tvenne lokomotiv komma rusande på hvarandra, till följd af att deras onaturligt ansträngda : persona insomnat, hvem skall etag ör? .