Aftonbladet – 2 oktober 1873, sida 3

hustru satt med sitt späda barn på ryggen, inkoutet i en -scbal, medan de öfriga barnen stodo gråtande af köld och hunger och man nen satt vid kennes sida med ett uttryck af vild förtviflan. Jag har många gånger sett folk på väg till Amerika. Jag är äldre än ni, mina söner; jag vet huru de se ut och aldrig kunde jag tro att en son af mig skulle gå den vägen bort!s Moder, sade Huntley med en ton af glad förtröstan, den han var längt ifrån att ega, ;en emigrant reser för att stanna qvar; så skulle inte jag göra; jag ämnar fara föratt, om jag kan, samla förmögenhet och sedan återvända hem. Till Amerika vill jag ej. der finnas redan städer lika stora som våra och der har en man just ingenting bättre att vinna än litet finare och litet mera bröd att äta än här. Bröd kan jag förtjepa nog i mitt hemland för att mätta mig; min afsigt är att vinna mera än så — jag vill ha mig fårhjordar och bli rik, såsom alla bli det derute i Australien! ,Stackars gosse! Tror du de sälja får och betesmarker derute åt dem som inte ha några pengar att köpa för? invände modern. Kan du inte sätta upp inventarier vid en arrende: gård här hemma, Huntley Livingstone, der ditt namn är kändt och aktadt, huru vill du då göra det derute? Detta är just hvad jag har att söka bot för, svarade Huntley raskt; en man kan vara fullt bestämd för att utföra en sak, men sättet har den bör göräs, kan för ögon: blicket vara honom ovisst. Med ert med gifvande, min mor, reser jag till Australien, Blir någonting öfver, sedan affärerna äro utredda, så tar jag ut min andel af summan, Hvad fårbjord och betesmarker angår, så står deras vinnande i Försynens hand, men jag har lika visst bopp om dem, som om