Aftonbladet – 2 oktober 1873, sida 2

Irande ögonblick icke vara så mörka och I begäret att snart få se ett slut på det närTvarande provisoriet är monarkisterne härvid en mäktig bundsförvandt. Icke mindre län åttiotvå legitimistiska tidningar i departementen hafva nyligen offentliggjort ea förTI klaring, i hvilken de tillkännvagiiva, att de skola verka för återställandet af den tradi tionella monarkien och för den reformerande rörelse, i spetsen för hvilken kungligheten etälda sig i slutet af förra århundradet och till hvilken grefven af Chambord förklarat sig vilja sluta sig. Avenir Nationals för sök att åstadkomma en allians mellan radi kalerne och bonapartisterne tyckas å bäda hällen röna föga uppmuutran. Do republikanska tidningarna protestera afgjordt mot ett dylikt förbund och de bonapartistiska organerna visa sig lika obenägna. Pays lyitrar sig i de starkaste ordalag mot prins Napoleons bref till Avenir National och yttrar slutligen: Om ni vill gå öfver till Irepublikanorne, för ni göra det ensam, ty lvi imperialister skola aldrig göra gemel sam sak med dem Äfven ÖOrdre ogi! I Napoleons bref och säger: Det imperiali stiska partiet skall energiskt bekämpa pla nerna till en monarkisk restauration i namn af den nationella euveräniteten och vördnadena för den allmänna rösträtten, men utan att kompromettera sig med att ingå några farliga allianser.s :Fasionisterne: läta emollertid icke skrämma sig af några hotelser, Jutan verka oförtrutet för sina planer. Samtliga prinsarne af det-Orleanska huset, med undantag af hertigen af Aumale, som är upptagen af Bazainska rättegången, skola sblunda hvar efter annan uppvakta gretven af Chambord, hvilken sjelt inom kort kommer att begifva sig till Bruxelles, för att der mottaga sina trogna. Men äfven republikanerpve äro verksamma, och det be: rättas att Thiers ihom kort skall återvända till Paris, för att der afvakta de händelser, som kunna inträffa före natiomaliörsamiingens sammaniräde i början af Nvvomber. IKort efrer Thiers ankomst till Paris lära alla partierna inom venstern komma att utfärda ett cirkulär, hvilket skall framställa deras uppfattning af den närvarande situationen. Både i Tyskland och Schweiz gör den gam I malkatolska rörelsen ständiga framsteg, och I under de sista mönaderna ba vigtiga steg till dess befordrande blifvit tagna. Vi ha förut om Jnämnt, att den 4 sistl. Juni i Köln af gammalI katolske prester och deputerade för de gammaltatolska församlingarna i hela Tyskland ;Idr Roinkens, förut professor i Breslau, val-Ides till gammalkatolsk biskop för Tyskland, I och att han den 11 Angusti i Rotterdam I högtidligen invigdes i sitt embete af biskoIpen i Deventer, som tillhör den katolska frikyrkan (jansenisterne) i Holland. Samma Idag utfärdade han sitt första herdabref till sina församlingar. I detta herdabref beto I nar han, att ehuru gammalkatolikerne tyckas skapa någontiog nytt, återvända de i Isjelfva verket endast till den gamla, urI sprungliga ordningen, enligt hvilken biskoTparne valdes af-prester och lekmän i förening, och genom hvilken de först få sin T rätta apostoliska legitimitet, under det att 1i den öfriga katolska kyrkan det fria biskopsvalet alldeles upphört och utnämningen öfvergått antingen till furstarue och päfven i föreniog eller till påfven allena, Dö denne envist fasthäller sin irrlära om personlig ofelbarhet och envälde inom kyrkan säsow ett gudomligt prerogativ och derigenom upprest sig mot kyrkan och tillintetgjort hennes apostoliska författning, måste han betraktus såsom afsatt äfven utan att någon egentlig dom blifvit a!kunnad, och det kan licke vara fråga om att söka nägon Btadfästelse hos honom eller aflägga någon hyllningsed till honom. I mycket starka ordalag klandras det urartande, som inaträdt i i den katolska kulten. Jemte den judiska ceremonitjeansten, heter det, har äfven tillkommit ett hedniskt drag, ett sträfvande att göra Guds majestät likasom åskådligt i den presterliga värdigheten och öfverflytta den religiösa känslan på bärarne af denna värdighet, likasom om Gud hade. tillsatt mellan personer för att mottaga den hyllning, som tillkommer Honom. Likasä hednisk är den andelösa bilddyrkan. Om evangeliom få de troende deremot icke höra mycket talas. I stället för Guds ord höra de frän predikstolen endast polemiska föredrag; i stället för Kristus predikas päfven; i stället för san. ning och nåd uppfinnas underverkshistorier; i stället för kärlek till nästan predikas hat, och i stället för välsignelser får man höra förbannelser. Vidare förmanar herdabrefvet till lydnad för den verldsliga öfverheten, och slutligen uttalas hoppet om en sann pånyttfödelse af kristendomen i hans ursprungliga ljus och skönhet och om en återför: ening af den österländska och den vesterländska kyrkan, hvilka blifvit åtskilda gece påfvarnes sträfvande efter andligt herravälde. En af Italiens mest frejdade skriftställare, Francesco Domenico Guerazzi, har nyligen aflidit vid sextioåtta års ålder. Han intager ett framstående rum både som advokat, litteratör och politiker. Republikan af gammalt datum, inkallades han den 13 Oktober 1849 i den toskanska ministeren af storhertigen Leopold II. Efter storhertigens flykt qvarstannade Guaerazzi, jemte Montanelli och Mazzoni, som diktator, tills reaktionen äterförde storhertigen, hvilken lät iospärra Guerazzi i citadellet Belvedere och sedan döma honom till landsförvisning för lifstiden. EKEN RARE Allmänna verks hos redogörarne innestäende medel. K. M:t har funnit godt att, med bifall till riksdagens af statskon