LAIRDEN AF NORLAW . Mrs Oliphant. De: tycks vara Robert Mushet; han har alltid bradtom, liksom de flesta, sysslolösa menniskor, ade fadern. : Nj, pappa, act är icke Robert; han har uniformsrock, ser jag?, svarade Ketty, som ansträngde sin synförmåga, för att den skulle nå öfver den höga bank, som Var belägen mellan gångstigen och landsvägen. ; Nå, ja, mitt barn, om det ock skulle vara en officer, hvad gör det 03922 Jag är säker på att det är han!.—polismannen som kom till Norlaw. i går! ntbrast Ketiy glad och påskyndade stegen med en hast, hvarvid den gode doktorn icgalunda var van, Någonting måste ha inträffat; och, pappa, låt oss skynda oss litet mera. Sakta, min flicka, sakta! sade dektorn. Jag fruktar att du misstar dig, men skulle du verkligen se rät, är jag mycket giad! öfver att Melmar måste ha insett sitt orätta handlingssätt. Ketty Logan hade föga intresse för Mel mar, men ett så mycket lifligare för kvad som händt vid Norlaw. Då de kommo närmare gärden, syntes tydligt att förhbållandena nrdergktt en förändring. Fönstren voro öppnade, gardinerna uppdragna och 30len lyste åter fritt in i rummen. Presten gick fram till treppan, ur stånd att fatta hvad som hade tilldragit sig. Porten öppnades för dem af Marget, som med en särdeles högtidlig min förde dem in 4 östra förmaket; bom bar sin nya sorgkläd, —— — ) Se A. B, n:r 218—225,