Aftonbladet – 1 oktober 1873, sida 2

hemmet. Hon satt åter vid gafvelfönstret och iakttog mekaniskt, hvilka som gingo eller kommo genom köksdörren, hade varit gar. ska vred på formannen, hvilken lockat Jeany att mottaga besök af sig och oad Jenny, som så kunde glömma skiek och seler i ett sorgehus. Ja, hon hade till och meå en gång känt ett visst missnöje öfver åe svarta banden i Margets mössa, såsom något alltför utstyrdt ph förmiddagen, mex strax dorpå med en suck af sjelfförebråelsa öfver si otålighet öppnat sin arbatskorg, der dammet oanmärkt fått tränga sig in un. der de sista veckorna. Jag behöfver inte sitta sysslolös numera, sade fru Mariha till sig sjelt med er djup suck, Huntley och Patrick funno af detta ord att det na icke var för tidigt att rådgöra med henve om sina planer, I denna afsigt kommo de en afton i sol. nedgägen, just då hon efter gammal vana hade satt sig ned tillsitt gvällsarbete, Hon begrep instinktmessigt, hvad som skulle komma och drog sig för ögonblisket undan derför, Fru Martha var pa för tiden litet, otålig, sorgen bade tagit denna form. HRll er på litet afstånd, på litet afs.And, kära gossar! sade hon hastigt; låt mig få litet andrum! Om ni vore flickos och hade något arbeta för händer, skulla dat vara för väl, Se på Jenuy, den tarklösa tokan, står hon icke der i dörren nu med sin stickstrumpa, liksom ingen sorg funnes i huset? Väl är att jag slipper henne snart, Gossar, gossar, kan ni då inte vara stilla? Hvad vill ni mig? Min mor, det är tid på att vi fatta ett beslut om hvad vi skola göra, sade Huntsy; skvarken Patrick eller jag ha något ugn då vi tänka på hvad som förestår och inaap vi fått tala derom med era (Forts.