Aftonbladet – 1 oktober 1873, sida 2

ning samt en mössa med svarta band och Jr synbarligen beredd på att emottaga ber sök. Jag har öfvertalat mitt herrskap alle sammans utom master Huntley att taga sig en liten hviia, sade hon;gårdagen och den sista natten voro nog för att taga lifvet af båda frun och sönerna; inte en matbit kom inom deras läppar och inte en blund sofvo de på hela natten. Ni förskräcker mig, Marget; hvad vill detta säga? utbrast doktorn och gjorde en rörelse med handen åt de öppna fönsterna. Ketty, som var mera snabbtänkt och klarsynt än faderg, hade insett sammanhanget redan innan Marget svarade. Min busbondes begrafning egdåe rm vid midnattstid, sir, svarade Marget med en röst, deri sorgen kämpade med segerglädjen. Det var ingen annan utväg derför; det var så Försynens vilja, sir! Master Huntey ställde öm Qlsammans. Ack, stackars gossar:; utbrast Ketty Logan, i det hon sjönk ned på en gsol och grät både af deltagande och glädje. Det var henne icke möjligt att dölja huru ömt hon deltog i allt hyad som rörde familjen vid Norlaw. Ja, det må ni visst säga, miss Ketty, svarade Marget, som blott med svärighet och at vördnad för kyrkoherden förmådde hindra sig från att utbrista i gråt. Att efter allt hvad de måste utstå i går, be gifva sig af i mörker och oväder och vid bloss sänka honom aed i sin graf midt i djupa natten — dessa tre unga gossar, hvilka jag minns, såsom vore det i dag, som små arostackare, tulta omkring i huset — hjer tat kan bristg för mindre, än att tänka härpålJag är verkligt bestört, ytirade dok