Aftonbladet – 29 september 1873, sida 3

ej återhålla ett utrop både af smärtsamt deltagande ech triumf; detta och ljudet af riglarna som drogos ifrån porten, förmådde hvad icke äskvädret hade mäktat, nemligen väcka polismannen, som sofvit ända tills nu. Han rusade fram till fönstret och drog undan gardinen; han blef varse husmodrer, stående i den öppna köksgörren och sönerna, som våta kläder och trötta steg gingo fram för att helsa på henne. Den försumliga väktaren ryckte upp dörren men enärjde in sig i Margets plaid och öfverhopade henne med vreda frågor och tillmä len då hon med skenbar ifver och tjenstaktighet skyndade fram för att hjelpa honom. Hvar ha de gunsti herrarne varit? skreh Elliot och slängde långt bort i för stugan plaiden som varit hängd för dörren, sedan han först i vredesmod slitit den nä stan midt itu. De ha varit och begrafvit sin far, sade Marget med högburet hufvud; stackars gossar! i storm och midnpattens mörker ha de fört honom till familjegrafven vid Dryburgh. Utan att säga ett ord vände polismannen kter om in i salen och tillslöt dörren, Så rättstjenare han var, kände han sig måhända icke missbelåten öfver att för en gång finna sig öfverlistad. NIONDE KAPITLET. Sätt på dig hatten, Ketty och följ med mig; du torde kanske kunna vara den stackars mrs Livingstone till någon tröst, sade doktor Logan till sin dotter, under det de ng frukosten stodo i trädgården vid sitt em. Efter nattens oväder hade det blifvit en herrlig morgon, frisk och ljuf, full af fågelsång odh blomsterdoft.