TA ge RA ME TJ RUM ORM tet böra undergå förnyad allvarlig granskning och revision af kommissionen, gedan tillfälle blifvit beredt dem, som dertill finna sig manade, att inom bestämd kort tid tiil kommissionen med sina anmärkningar inkomma. Derjemte föreslogs att i samma skrifvelse anhålla att, sedan kommissionen fallgjort detta förnyade uppdrag samt till lika afslutat nu pågående revision af Gamla Testamentets öfversättning, K. M:t behagade den sålunda fullbordade öfversättningen af hela den Heliga skrift, så snart ske kan, ett blifvarde kyrkomöte till slutligt antagande förelägga. Med anledning häraf uppstod en debatt, som, om den också ej företedde en så mångsidig kritik, som den öfver samma ämne vid förra kyrkomötet, dock delvis var ganska intressant och vitnade om lärdom och intresse för ämnet hos dem som yttrade sig. I allmänhet erhöll! komiterades arbete ett mycket ampelt erkännande, af de flesta bland talarne, af hvilka till och med en, hr Flensburg, ej skulle haft något emot att den föreliggande öfversättningen genast antagits. De framstälda anmärkningarna angivgo hufvudsakligen behandlingen afi språket, med afseende hvarå nägra: talare, hrr Björck, Beckman och Holmqvist, yrkade på ett vidsträcktare bibehållande af det gamla bibelspråket, under det andra med: hr Ribbing i spetsen förordade aflägsnandet af sådana arkaismer, som för öfrigt ej hafva någon grund i vårt nuvarande språk. Samme tal. ansåg deremot att komiterade ifråga om stafsingssättets modernisering gått längre : än det vedertagna bruket hos godkände författare och specielt längre än isvenska akademiens handlingar, Äfven mot komiterades grundsatser i afseende å kommateringen gjorde han åtskilliga anmärkningar. I af seende å sjelfva öfversättningen önskade samme talare bibehållandet af den gamla öfversättningens oss kända och kära uttrycket, der ej innehållet, som alltid måste gifva formen sitt värde, för att med större klarhet framträda, kräfver ändringar ; samt hvad : beträffar de olika läsarterna att allt som vore af beskaffenhet att bestämdt böra utgå såsom varande bevisliga interpolationer finge utgå, men att deremot, utan tillägg af några slags kritiska noter, alla de ställen måtte för och emot jemnt uppväga hvarandra, De textkritiska noterua och asteriskerna ansågos äfven olämpliga i en bibelupplaga för folket, emedan de kunde väcka miestroende äfven till andra bibelställens anseende. I afseende å andra momentet i den föreslagna skrifvelsen anslöt sig talaren till den afj tvenne reservanter, hrr Hulteraniz och Ruus,! uttalade åsigt, att detta moment borde förändras i sådan syftning, att öfversättningen. af det Nya Testamentet mätte kunna hbehandlas oberoende af afslutandet at det Gamla Testamentets öfversättning. I öfver j. ensstämmelse med dessa åsigtor, hvilka, hvad den förra delen af skrifvelsen beträffar, belystes med åtskilliga exempel på brister och osgentligheter, dem han trott gig fiana i den nya öfversättnirgen och som borde vid den blifvande revisionen afhjelras, formulerade talaren ett särskildt förslag till skrifvelse, hvari i hufvudsaken hrr Sondga och Hammarskjöld instämde. Äfven hr Warholm iastämde till största delen i detta yttrande hvarjemte han framställde några detaljanmärkuingar mot öfversättningen, i öfrigt förklarande att han icke kunde instämma i det omdömet att bibelkommissionen riktigt tillämpat textkritiska erundsatser. Bland annat ansåg han att berättelsen i 8 kap. af Joh. ev. om qvinnan, som var beslagen med äktenskapsbrott borde utgå såsom ett ställe, mot hvars äkthet både yttre och inre grunder kunde anföras, Till sist framhöllg, i afseende å de befintliga va rianterna dessas fullkomliga betydeleelöshet! såsom medel att i någon mån rubba den! kristna lärans hufvuddogmer. Sin oförmåga! att med deras tillhjelp åstadkomma något sådant hade alla de mest framståends bland t den bestående kristendomens motståndare il) utlandet måst erkänna, ehuru våra smhl!l epigonerv ännu fortforo att med den käpp-i häst, som textkritiken för länge sedan lem-l1 nat i deras händer, rida spärr mot kristendomens kufvudläror. Bin allvarliga protest! måste talaren till sist uttala mot det sätt,s hvarpå inom pressen heliga ting behandla-a des och som framträdt särdeles bjert vid kritiken af den nu ifrågavarande proföfversättningen, dervid man hånat och förkättrat!r 1 hela sitt! lif åt denna sak, i stället upphöjande till auktoritet en litteratör, enjl kamrat inom pressen. För det af af de presterliga ledamöternelf ramstälda skrifvelseförslaget talade hrrti Sjöbring, Rundgren, Genberg, Carlson, bi skop Hultman, Fallenius, Tidholm och Olson, den senare dock rel afseende språ-la et instämmande med hr Björek. Hr Rund-v ren visade särskildt olämpligheten att anrara detsamma, som en ny instruktion. Hr Toren, ledamot af bibelkommissionen, ittalade sitt varma, innerliga, brinnande ack för det erkännande hennes arbete vunit från kyrkomötets sida, samt var äfvensc jupt tacksam för de anmärkningar, somjd sot samma arbete blifvit framstälda. Attjsc är besvara hvad i afseende 8 textkritikenli lifvit anmärkt vore icke lämpligt, det bästalm varet vore det i handling och borde afgif-sk as på ett annat rum. Ett par saker ange åg sig talaren dock böra vidröra. I afse-)de nde. den af hr Ribbing gjorda anmärk-1o ingen mot återgifvandet, af englahelsnin-ke en: Ära vare Gud i höjden o. 5. V., Vorojan an öfvertygad, att densamma enligt grund-ke exten vore en bilogi, men han ansög tillika, ur tt den närvarande lydelsen deraf borde bi-gä ehållag, helst den ingått i hela det krist-ge ga medvetandet och det gudstjenstliga lif-sy et. Beträffande Matth, 27: 49 (om krigsnekten, som uppstack frälsarens sida) kundeloc an ej erkänna detta ställe, och var öfverBe ygad, att denna mening skulle vid den bliffö! ande revisionen vinna afseende hos hansju olleger. I afseende å den önskan, som vä lifvit framstäld beträffande det gamla språ-ko ets bibehållande, så borde man säkerligen iän j mycket som möjligt gå den samma tilllgj ötes. Kanske kunde ock, hvad beträffarlid amla Testamentets profetiska böcker, dettal