Aftonbladet – 26 september 1873, sida 3

häst och bildade sig i en procession efter vagnarne. Så långt hade man hunnit, då något hinder oförmodadt observerades af da ridande. Flera personer samlades kring likvagnen, främmande karlar fattade hästarne vid tygeln och hindrade dem att gå ett enda steg. De ridande gästerna kastade sig ur sadeln och trängde sig fram för att taga reda på hvad em var på färde, men ännu var orsaken till detta uppehäll obekant för husets tre söner, Då sorlet af flera röster nådde Huntley, kastade han en frågande öch bestört blick genom vagnsfönstret, slog hastigt upp dörren och var med ett hopp midt i trängseln. En man som ej var svartklädd och som höll en battong i handen stod med fast och trotsig uppsyn bredvid likvagnen och lade sin andra hand på vagnsdörren; några karlar, genom sina hyardagskläder lätt skilda från gästerna, höllo sig till hans bistånd i närheten. Kusk,och betjening vid likvagnen voro redan i högljadå ordvexling med angriparne, ehuru på samma gång äfven synbart rädda för dem. Spänn ifrån hästarne, Gierson — gör dig pligt! skrek mannen vid vagnsdörren. Tillbaka med eder, godt folk, i Jagens namn! Jag är här till åtlydnad af mina order; tillbaka, säger jag, annars torde det gå illa för er — ha! hvad vill detta säga ? Det var Huntley, som med kraftig hand grep fast i den talandes axel. Släpp dörren, eller slår jag er till marken! ropade ypglingen, knappt i stånd att andar, och med en styrka, fördubblad af raseri, skakade han den axelbredå rättstjenaren, hvilken dock i verkligbeten var vida starkare än Huntley. Hvad vill ni här? Huru vågar ni hindra hegrafningen? Bort med handen från vagnsdörren, annars slär jag tilll