Aftonbladet – 26 september 1873, sida 3

— LAIBDEN AF NORBLAW ), Mrs Oliphant. Det allmänna samtal, som med dämpade röster genast kom i gång, var en lättnad för de sörjande. Etiketten fordrade att vinet och tårtan skulle bjudas omkring åt alla närvarande och då alla nu voro församlade, uppstod kyrkoherden och kallade dem till bön. De allvarliga, resliga, skottska män nen stodo i grupper, här och der kring bordet. — en lade handen öfver sina ögon, en annan stod rak med nedböjdt hufvud, några lutade sig mot väggen, andra böjde sig fram öfver stolskarmen. Måhända skulle en pergon, ovan vid ett sådant skådespel, trott att föga andagt herrskade under en dylik begrafningsceremoni, men den djupa tystnaden vitnade ora motsatsen; blott prestens allvarliga stämma ljöd afmätt och lugnt, stundom vitnande om inre, beberrskad rörelse. Hvad som talades var icke enligt andra lutherska kyrkoxs högtidliga, inper sonela ritual — ett ordagrannt upprepande af samma formulär vid hvarje begrafniog; det var en individuel röst som höjde sig, anropande Gud om tröst för de sörjande; tackande honom för all nåd emot den bort gångne. Då bönerna voro lästa var ock ceremorien slut och nu Bterstod endast art föra kistan fill grafven: Alla förberedelser till sorgtåget voro gjorda. De tre bröderna och doktor Logan ade intagit sina platser i om täckt vagn, gra aflägsna slägtingar stego upp i. en nan, begrafningsgästerna sutto redan till ) Se A. B. n:r 218—222, så SF