Aftonbladet – 26 september 1873, sida 2

nt i Paris vet att den 22 dennes deromjeen srätta följande: Hrr Morvielleux Du-dig eneau och de Sugpy, hviika voro äe som na ste till Frohsdor! och om hvilka så myc-tar st blifvit berättadt, hafva återvändt hit. jall om denna resa kommer att gifva anledning jme li många rykten, är det högst nöåvändigtätt st känna de-authentiska detaljerna och attininr hälla noggrann underrättelse om hvad som nä lldrog sig mellan de bäda deputerade och till refven af Chambord. Enligt den meat till-lär rlitliga underrättelse tilldrog sig följande: kor rr Mervielleux Duvigneau och de Sugaylök: ade två möten med prinsen. På det förstalher lade blott de. De förklarade för grefven,su, st de icke hade i uppdrag att underställater onom ett ultimatum och att deras uppgiltjer ar att skildra den närvarande ställningen ste idan den företedde sig vid det möte, somlam ögern senast höll i Versailles. De fäste l sk: refvens uppmärksamhet på de religiösa frå lär orna, på konstitutionen och på fanan. FölI ka unde dag egde andra sammankomsten rum, lbo: å hvilken grefven af Chambord talade. Hanlsit ckade dem för den förklaring, de afgifvit,sto ch derför att de icke underställt honom ett fra ltimatum. Han förklarade att han mycket äl kände sina motståndares bemödanden, vilka önskade göra troligt att hans återbr omst vore signalen till ett religionskrig,sin ven kan förklarade, att han var af den ksig-1oc en att Frankrikes poli.ik skulle blifva enlve redens och tillbakadragenhetens politik, och ge tt han, ehuru uppriktig katolik, icke ansäg)ha ig ega rättighet att inblanda Frankrikes öde) nin ofigon ytire sak, hur helig den än före-I så ölle honom. Hvad konstitutionen angick,föl örklarade erefven af Chambord, att han lika st itet hade för sfaigt att bevilja någon karta HH; om han ämnade styra landet efter någonlar om helst konstitutioo. Han förklarade aitne cartan af år 1814, lämpad efter nuvarande lell örhåjlanden och omsorgsfallt granskad aflan conungen och församlingen, tycktes honomjihv unna tillfredsställa .enhvar. Han tilliadeso jock, att han med afseende på den allnänna rösträtten och decentralisationen hy-de te ideer, som han mycket ogeroa skullejk vilja öfvergifva. Frågan om fanan tycktes ins cke grefven af Chamkord vilja tillerkänna tj J1l dess betydelse, och de delegerade kundelat ndast förklara, att de trodde ett arrange-l20 nent vara möjligt, blott grefven ville för-at clara, att det var församlingen, och ickeln! någon annan, som skulle skapa monarkien. ns De delegerade svarade, att församlingen al-lär irig skulle skapa monarkien utan tricolo Ifr en. Härpå svarade grefven af Chambord:de Jag vet icke det! På grund af dessalb: underrättelser tror man i väl underrättade!N kretsar, att grefven af Chambord innan för-1d samlingen den 5 Nov. åter sammanträder li skall utfärda ett liberalt och försonande lpi manifest. i Lika så mycket missnöje som konung iäl Vietor Emanuels resa till Wien och m Berlin väckt i Frankrike, lika allmänt gil-jp iaude har hon rönt i Italien. TidningariV af alla liberala mevingseskiftningar prisa regeringens beslut. Vid konungens bortresa Å voro mänga hus i Rom prydda med faggor;d flere stora städere municipalråd ingåfvols adresser af denaa anledving, och i alla städ der, der det kungliga tåget stannade, isyn-v nerhet i Milano och Venezia, helsades detlA med stormande jubel at talrikt församlade lo medborgare. Man väntar till och med, att flere oppositionsmedlemmar nu skola gå öf ver till regeringen, och i sjelfva verket har d denna derigenom stärkt sin ställning bidele inom kawrarne och i den allmänna menin-p gen. Tidningarna uttala sin sympati förjr Tysklands och Österrikes folk och furstar, glädja sig öfver det mottagande, konungen f fått i Wien och tro, att en varaktig fredji skall framgå ur den nu grundlagda enighe-a ten. Nazione går till och med så långt, attvV hon tror på en ömsesidig garanti af de trela makterna för hvarandras besittningar och!? aftal om en gemensam afväpning eller rätic tare sagdt nedsättning af den nuvarandele armöstyrkan i fredstid. Detta sistnämnda d tillbakavisar Norddeutsche Allgemeine Zeitung Y såsom otänkbart; men både denna och flerels andra tyska tidningar se i dessa furstesam-e mankomster ett befästande af Europas fred, E och det antydes, att ett aftal skall träffasY om gemensamt uppträdande mot den ultra-1 montana eller som hon nu kallas den kosmo-v politiska reaktionen. Äfvenså motsäger h den ministeriella Opinione den uppfattnin-å gen, att konungens resa skulle vara f utan betydelse; den är tvärtom em besegling af Roms intagande, af den verldsliga! påfvemaktens upphörande och det italienskale residensets flyttning samt en helsosam var t ning för det parti, som vill bestrida vär rätt att råda öfver oss sjelive, värt landd och de saker som tillhöra oss. Tidningen erinrar om, att de klerikale också ha förh nekat alla andra händelser, som varit tilll8 nytta för Italien, och slutar med, att deras föregående illusioner efterföljts af uppvaknandet år 1870, hvarjemte frågar, hvarthän deras nya drömmar skola. föra dem. En anvan italiensk tidning, Gazetta d Emilia, vill veta, att utrikesministern Visconti Venosta omedelbart före sin resa med konungen tilll! Wien tillställt franeka regeringen en mycf ket bestämd not, som icke ezadast beklagar k den oförhindrade spridning, erkebiskopens k af Paris herdabref eller — såsom han kal-ld lar det — paskill mot Italien — fått i Frank-! rike, utan också i mycket värdiga ordalag? tillkännagifver den önskan; att Frankrikel! bättre måtte akta ett folks ära och anse! ende, till hvilket det står och säger sig! vilja stå i vänskapligt förhållande. Huru q vida en sådan not verkligen blifvit affattad och afsänd, derom har man icke från annatl4 håll hört något; men säkert är, att nämnde prelats uttalanden väckt mycken förbittring i Italien, och det påstås, att hertigen af Broglie derför har låt afgifva den förklar! ring i Rom, att franska regeringen ogillade erkebiskopens herdabref och hoppades, attt italienska regeringen icke skulle fästa störrel vigt dervid än det förtjenade. Om så är, !! har hertigen gått ett steg längre än införl! det permanenta utskottet, ty här åtnöjdel! han sig ju med att fränsäga regeringen ansvaret för biskoparaes herdabref i allmän-Z het och den parisiske erkebiskopens i syn-! nerhet. Han kunde också svårligen undgåls att taga ett sådant steg; man erinre sig att erkebiskopen icke åtnöjt sig med attl uppmana de troende att bedja för återstäl-lf landet af påfvens verldsliga makt, utan rent1 af hotat Italien med att den kristna verlden icke skall lemna det i lugn besittning afl! Rom, och att revolutionen skall omstörta i det, om det icke at känsla för lag och 1 rätt återföres inom sina gränser, ja tilll och med uppfordrat Europas katolskajlf makter att börja krig mot Italien förl! att Btertaga Rom. Norddeutsche Allgemeine ! Zeitung yttrade, att franska regeringen, ge-l: nom att tåla ett sådant språk, lätt kanj utsätta sig för att framkalla nya stormar. le Flere franska tidningar ha tadlat regerin-? gen för det hon, af fruktan att stöta sig med de klerikale, hennes bäste bundsförvand-! ter i striden för den moraliska ordningen,: icke vågat vidtaga några åtgärder mot er-I! kebiskopen, oäaktadt lagen bestämdt kräfverls regeringens tillåtelse för offentliggörandet i af sådana skrifyelser. I Journal des Debats! Tan För TANKE dopiomte I mycket all.