Aftonbladet – 26 september 1873, sida 2

de mera vetarksamne mMOLStaNdatpE Sllldej on utländska inkräktvingen al Sveriges jord pe ;irnekades, om de än dels ville, avt för till lv, telsen åt utländing att besitta fastighet re; orde ligga till grund — hvad vederbörande ke a lång tid i praxis alldeles glömt bort — So tminstone någon sannolikhet för den företil peglade nyttans förverkligande, dels också I at ramhöllo, att, äfven der ettgagn af antyddal ps jag verkligen syntes vara att påräkna, liktjl äl ännu högre intressen kunde mana till ar rsigtighet. Slutligen har man numera, fö; ssom sista riksdagens skrifvelse otvetydigt! tvisar, kommit till eo både allmän och än la era utpräglad åsigt om, hvad just dessalra ögre intreszen bjuda; och på samma SÄD lat an det väl äfven sägas, utan öfverakat ho ande af vårt lands numera vunna ekonomi-l ya ka styrka och indwstriella utveckling, att den sg srut omtalade och för några årtionden se-lh; an mera obestridliga nyttan af den utländgr ka företagsamhetens föredömen m.m. nu, re1 g. tivt taget, sjunkit och icke förtjsnar samma ja fseende, som möjligen tillförene. Under på ådana förbållanden skulle man vänta atti.a nna en ansökan, sådan som hr Giles Loders, ,c nnehålla åtminstone ett försök till en krat-inj ig motivering af ett storartadt allmänt gagn lv: ör landet, som genom bifall till densammalp, ore att med visshet påräkna. Men hvadip, nnehåller den? Den innehåller intet sådant, intet som kan. rån svensk syopunkt utgöra skäl för den!g, egärda tillåtelsens beviljande. Deremotla; neddelar den i korthet nägra uppgifter. .; vilkas värde vi lemna derhän, om de för-1; aster på affärer i Sverige, som hr Giles g; oder skall hafva gjort. Han Var tyvärr,lf; eter det, stor delegare i det nya Gelli-jy; rara-bolaget, som för 4,050,000 rär) hadejz nköpt Gellivaraverken med grufvor, ochig leraf föranleddes (!) han att inköpa dettajr ,olags egendom, utom hvilken bedröfliga fär, han äfven giort förluster på herrarne jr X, Y, Am. fl.! Är detta icke en dråpligik motivering för hr Giles Loders ansökan, så la veta vi verkligen ej, bur en sådan skallly, istadkommas. Antaget, att hr Giles Loderls sjort stora förluster, såsom i ansökan upp-ly pifveg, så förstå vi likväl ej, hur det kan lj; blifva ett svenskt statsintresse satt hålla honom skadeiös dertör, att han trots den ena bedröfliga erfarenheten efter den an ly Ira fortfarit att göra affärer i Sverige,!k och dessa oupphörligt visat sig olyckliga.y I dä En moralisk pligt i detta hänseende kan må hända åligga dem, som rådt och ledt honom in i denna de bedröfliga erfarenhe-!, ternas och de olyckliga affärernas åter-j, vändsgränd, men svenska staten är fullt friln från hvarje så väl moraliskt.som juridiskt! åliggande att varkunna sig öfver hr Gileslg Loder, Äfven med förutsättning af denl!y allra största godmodighet hos K. M:t är en i, dylik ansökan nästan allt för mycket skämtsam. För öfrigt är vädjandet till K. M:ta medlidande för den bottenrike ntländing,lq hvilken har all möda ospard, men ingenjit rätt, att sköfla skogar, upplätna för bergsi; brukets främjande, äfven så till vida litet a förhastadt, som det ju är minst sagdt möj, ligt, att hr Giles Loder, såsom förlagsgil-l, vare åt de af hans föllmäktig uppräknade f bolag och enskilda, haft en förtjenst pål, affärer i Sverige, som torde i viss mån. uppväga hans bjertslitande förluster. . Det är i betraktande af dessa skäl, hvilka, synas oss nog fjäderlätta, som det vore j, f 1 4 i 4 r f j f 4 j 1 1 ; ; 4 mycket ledgamt-, säger hr Giles Loders fullmäktig, om k. f. den 12 April 1872 skulle menligt inverka på en rätt, som väl i juridiskt hänseende, är förvärfvad efter den dagen, men faktiskt har ett vida äldre dar tum. Vi äro förvånade öfver denna antydan i hr Giles Loders ansökan, ty till hans , förmån länder den icke. Här är just knu ten, som ej behöfver afhuggas, på sätt iansökningen önskas, ty den låter sig förträff. ligt lösas. Hr Giles Loders förmenta rätt, heter det, är af vida äldre datum än den 12 April 1872. Detta är på sitt sätt alldeles riktigt, men slutsatsen blifver i vår tanke en annan. Hr Giles Loders inblandning i den olagliga skogssköfling, som eger rum å de för bergshandteringens befordran de i Norrbottens län anslagna skogar, är, faktiskt vida äldre än från 1872. Han var, enligt sin fullmäktigs uppgift, stor delegare i det bolag, The new Gellivara company limited, som 1869 af det gamla bol. laget tillhandlade sig Gellivaraverken, sedan det senare gjort konkurs och dragit sven: ska staten, utom en förlust af en half mil; lion rdr, den visserligen alldeles grundlösa, !. men från vissa håll med framgång i England spridda misstanken, att den bandlat oredligt. Sådana äro den store delegarens föregåenden i denna sak, på hvilka hans vida äldre rätt grundar sig. Dess grund-1. val är, med andra ord, en under flere år i stort bedrifven skogsafverkning ålandsträckor, om hvilka kammarkollegium redan 1864 förklarade att de voro af privilegil-innehafvarne förverkade och borde till kronan äterfalla. Någon annan rätt, äldre än 121 April 1872, kan hr Giles Loders fullmäktig ej uppgifva, hvarför det förefaller oss litet oförsigtigt att påminna om denna frågas antecedentier. Hr Giles Loders fullmäktig söker utöfva en lindrig tryckning på K. M:t äfven ge ! nom att underställa högstdensammes nådiga vishet den frågan, om det kan vara för Sverige nyttigt att skrämma utländingar från affärer derstädes. I sjelfva verket tyckes frågan vara så enkel, att fallmäkti gen bort kunna få den besvarad, utan att anropa K. M:ts nådiga vishet.Från det slags affärer, hvaråt nu varande egaren af Gellivaraverken, den f, d. store delegaren i Gellivarabolaget, egnat sin verksamhet, vore det en välsignelse att skrämma så väl honom som andra. Af de upplysningar härom, som under sistiidne riksdag blefvo tillgängliga, framgick bland annat, att bergshandteringen vid Gellivaraverken helt och hållet ligger nere och således det ändamål, hvarför det allmänna gjort så stora uppoffringar i jord, skogar och åtskilliga skattefriheter, icke vunnits; att, enligt intyg af tre jägmästare i orten, vid Gellivarabolagets sågverk böra årligen kunna försågas 4 till 500,000 sågblock, motsvarande 3 till 400,000 träd; att, hvad nybyggesodlingen angår, den af kammarkollegii utlåtande 1864 och landshöfding Vidmarks embetsberättelse väl bekanta vanhäfd, hvaråt hemman oci nybyggen öfverlemnats, fortfar, såsom t, ex. en berättelse till skogsstyrelsen för 1871 från förvaltaren i Råneå revier, utvisar, der det ) I en af ansökningens författare för ett halft år sedan utgifven pamflett meddelas, att det nya -Gellivarabolaget inropade Gellivaraverken för 775.000 rdr rmt. Då det nu heter. att samma bolag för den enorma summan af fyra millioner femtio tusen rår sv. rmt inköpt nämnda verk med grufvor, måste viförmoda att inköpet af inmutningarna kostat bolaget 3.275,000. Ar det så, våga vi verkligen hjelpa ansökningens författare med lösningen af ännu en svår fråga, som också, ehuru i mera indirekt frågform, är hänskjuten under K. M:ts nådiga vishet. Det heter nemligen i ansökningen, att Gellivaragrufs vorna, som innehafts af gamla bolaget, men af en oförklarlig anledning blefvo utaf en enskild svensk man inmutade för hans enskilda räkning (kan tänka!), sedermera af honom såldes till nya bolaget och af detta åter till hr Giles Loder. Att en enskild svensk man ör inmatningar, på hvilka han — enligt de harnnada sitfframma som vi ei kunna kontrol