Aftonbladet – 25 september 1873, sida 3

An AA drog undan rigeln för dörren och gick ui Jag måste andasz, sade yngliugen me en röst full af smärta. pe ;). Natten var kimmelskt skön. Aldrig had i Trnatler funnit månen lysa med klarar Isken; luften var nästan lika ljus som or Tdagen och alla dessa myriader af stjernor som strålade på himlahvalfvet, Sig app i denna stund. I vattnets sorl, i träden sus låg ett välljud, en ljuflig ro, omöjlig att beskrifva och endast förnimbar i nata ren, då hon är ensam, Den unge manner återvände tankfuli in; — ute i naturen en dast atrålande skönhet och himmelsk frid inom hus endast död och känslan af dess närhet, hvilande lik ett bårtäcke öfver hela hemmet och dess invånare, Huntley gick till hvila, i sitt hjerta grubblande på mensklighetens öde. När skulle, med Guds hjelp, denna förfärliga söndring inom skapelsen varda helad? När skulle denna skapelse i i fullständig harmoni inträda i ett fullkomligare Eden, der hvarken synd eller sorg mera finnes till? SJETTE KAPITLET, Begrafningadagan kom ogh det kändes nästan tröstande att himlen var öfverdragen med mörka moln. Vid Norlaw var Sak .. mycken mena Fådandej SON af gästerna skulle fen st landets sed komrma tillbaka -aver begrafningen, för att äta middag; Marget och Jenny voro således ifrigt sysselsatta i köket med tillhjelp af den sistnämndas mor, som sjelf var enka, pröfvad af sorgen och, såsom icke ovanligt är inom hennes klass, mycket villig att vara med och hjelpa till vid dylika tillfället. Östra rwmmet var anordnadt för de anländande gä sterna och på bordet voro framsatta vinkaraffiner och fat rikligt upprågade med ett