Aftonbladet – 25 september 1873, sida 3

LAIRDEN AF NORLAW , Mrs Qliphant. Och då äfven hapg blick nu föll på Cosmo, såg han, mera skarpsynt än Huntley, att hval som för dn unga gossers framtid egentligen var att frukta, låg icke i hans känsligt poetiska sinne, utan i den sjelfviskhet som dolde sig derunder. Hvilken af de båda äldre bröderna som hade rätt, eller huruvida någondera af dem hade det, skall denna berättelse bäst visa, FEMTE KAPITLET. Söndagsaftonen var ändtligen inne, en juliqväll, ljuflig af sommarens månsken och stjernhimmelens prakt, Floden sorlade sak ta; trasten slog sina klara toner nästan lika rent som söderng näktergal; töroresornas doft fördes af det svaga luftdraget åt andra sidan af boningshuset; öfver den grå, kala rvinen lyste en stjernbild klart och på afstånd reste sig de trenne Eildons toppar mörka emot den ljusa, månbelysta sommarbimmeln. Allt var så stilla; öfver hela naturen låg en helig hvila och tystnad. I matsalen vid Norlaw var bordet dukadt. Der stod en korg kornmjölskakor och fint ihvetebröd på em snöhvit servet; der fanns smör, mjölk och est, allt godt och välsmakJigt och produceradt vid gården. Två ljus på Jen hvita duken spredo ett litet sken i det närmaste grannskapet, men lemnade hela det öfriga, stora rnmmet i mörrer, Att se detta var tillräckligt för att finna, att sorgen gä stade i hemmet. .och då fru Martha kom in, blek och med ett uttryck af stor trötthet i ) Se A, B. n:r 218—221.