lat på gossens axel, drog honom närmare intill sig med en blick, halft sympatetisk, halft medlidsam. Vi skola rädda Norlaw åt vår fars son, sade Huntley och så ung han än var, såg han med en framtidsblick, full af deltagande på denne gosse, som fått mera än namnet i arf at fadern. Huntley hade blifvit upp fostrad i all den vördnad för föräldrar som tillkommer ett väl ordnadt hem; han visste väl att det låg svaghet i faderns karakter — 65 intagande, bebaglig svaghet, som nä stan tycktes tillvinna honom ännu msra tillgifvenhet af menniskorna, öX om han egt verkliga dygder. Har sade aldrig tillåtit sig att inse hur mycken sjelfvisk glömska af pligte emot andra dolde sig under faas angenäma väsende. Då han nu såg på Cosmo, såsom den starke ser på den veke och känslige, fylldes hans hjerta af deltagande vid tanken på att Cosmo skulle få lida af verldens köld och hårdhet och hura föga han, med sitt poetiska sinne, skulle förmå bära alla lifvets pröfningar. Patrick steg upp och gick bort till bokhyllan i hörnet, för att taga sig en ny postilla. Denne yngling kunde ej låta sig förblindas ens af familjens starkaste band; han älskade sin far, men han insåg full. komligt klart att fadern hade ruinerat sin familj och att den intagande vekheten i hans karakter icke hade burit bättre frukter, än hvad den mest sjelfviska grymhet skulle gjort. Patrick ansåg det vara rätt och innebära mera hopp för framtiden om de skildes vid allt, ja, ända till namnet Norlaw; men saken rörde icke honom Personligt; han var redo att säga sin mening, om så forårades, men ej att uppträda mot sin äldsta brors beslutande rätt, (Forts,)