häst. Af vitnesberättelserna framgick, att bonlen oupphörligt från Broby gästgifvaregård till vägskilnaden vid Fagerhult, ungefär en half mil, tilldelat det arma djuret hårda slag medelst afrutna gärdesgårdsstörar, tills detstörtade. Det vf allmänna åklagaren yrkade högsta bötesansvar blef ock den hjertlöse mannen ådömdt med 100 rdr, utom ersättning till vitnen samt för hästens bortförande och nedgräfning. — Öfvervåld å allmän landsväg. Sundsvall len 20 Sept. Enligt till poliskommissarien Hellman ingången rapport blef bokhållaren G. W. A. Söderbaum, stadd på resa från Sundsvall, natten till den 10 sistl. Augusti emellan Töfva och Berg öfverfallen af en honom mötande person. hvilken, sedan han kastat sig ur den gigg, hvari han tillika med en mindre gosse åkte, hoppade upp på fotsteget till Söderbaums åkdon och affordrade honom penningar, men då S. vägrade att efterkomma uppmaningen, erhöll han ett våldsamt slag i hufvudet, hvarvid han tappade hatten, som rånaren derefter tillegnade sig. Som S. var alldeles ensam, ansåg han det lämpligast att skyndsamt fortsätta resan hem. Såsom gerningsman uppgifver S. en i Sundsvall boende, för stöld straffad person, hvilken dessutom en gång förut varit angifven såsom störare af vägariden. s — En rättegång af mera ovanlig beskaffenhet förekom i lördags vid rådhusrättens i Göteborg tredje afdelning. Åkaren Lars Andersson hade nemligen till denna dag uttagit stämning å folkskoleinspektören fil. dr C. A. Uddgret, med yrkande att utfå den belöning af 500 rdr, som hr Uddgren offentligen i tidningarne utlofvat åt den person, som kunde angifva upphofsmannen till det i sistl. Juni månad kringspridda ryktet att hr U. slagit ihjäl ett folkskolebarn. Andersson uppgaf i stämningen det han ansåg sig ha rätt till belöningen på grund deraf, att det varit han som hos polisen angifvit arbetskarlen Benjamin Andersson. hvilken sedermera af rådhusrätten dömdes till 1 månads fängelse för utspridandet af det osannfärdiga ryktet. Då målet påropades inställde sig båda parterna genom ombud, käranden genom f. d. fängelsedirektören C. O. Mollberg och hr Uddgren genom fil. dr Ph. Leman. Af den senare genmäldes. att hr Uddgren i sitt tillkännagifvande i tidnin garne utfäst en belöning -åt den person, som kunde genom laga bevisning binda upphofsmannen till ryktet om den misshadlande skolgossen. men Benjamin Andersson hade af domstolen en dast blifvit dömd såsom den der utspridt ryktet hvilket äfven styrktes af rådhusrättens utslag. och på den grund hade hr U. vägrat att utbetale belöningen. Hr Uddgren hade haft sig bekant flera personer som kri pridt ryktet, deribland en, arbetskarlen Carl Börjesson, af rådhusrätten blifvit dömd till 5 månaders fängelse, men hvem som från början hopsatt och utspridt historien hade Lars Andersson, likalitet som någon annan kunnat uppgifva. Af kärandens ombud svarades, att alla de personer, som i poliskammaren varit tilltalade för ryktets kringspridande kunnat uppgifva en per. son. som de fått historien utaf, med undantag af Benjamin Andersson, som icke kunnat detta och hvilken nödgats erkänna, det han sjelf hopsatt den osanna historien att han nemligen sett när hr Uddgren slog barnet. Han borde således, enligt kärandens mening, antagas vara den egent lige upphofsmannen till ryktet. Hr Uddgren synes ock, påstod ombudet, ha varit af samma åsigt. ty efter ett af förhören i poliskammaren hade han bjudit Lars Andersson såsom belöning 15( rdr, hvilken summa denne dock ej velat taga Hr Uddgren hade dessutom efter ett föregående förhör sagt till Lars Andersson, att om han kunde bevisa sin angifvelse, skulle br U. gerna betals ut tusentals riksdaler-. På begäran af kärandens ombud uppsköts må let på trenne veckor. (G. H.-T.)