Riättegångsoch polissaker. Vexlar som stå upp igen. Metallfabrikören V. Wiklund anmälde förliden vecka i polisen tt tvenne vexlar, den ena å 473 rdr 43 öre, utirdad den 12 Dec. 1863 af numera aflidne handanden S. Nachmann, den andre å 1633 rdr 75 re, utfärdad den 28 samma månad och år af ;rnkramhandlaren G. R. Feychting, och hvilka åda vexlar blifvit af Wiklund accepterade och lösta, men för några år sedan genom inbrotttöld honom frånstulna, nu åter för betalning öretetts honom på ett högst egendomligt sätt. trosshandlaren Julius Elliot, boende i husetn:r 4 Drottninggatan, har nemligen den 12 dennes enom kanslisten Herman Holmblad presenterat r Wiklund nämnda vexlar och uppfordrat honom tt inlösa desamma, såvida lagsökning ville undikas. (Hr Wiklund hade, under det de redan nlösta vexlarne voro i hans ego, försummat att fverkorsa desamma.) Hr Wiklund, som på ett så högst besynnerigt sätt fick återse vexlarne, dem han visste enom inbrottstöld vara honom frånhända, gjorde detta fall hvad som göras kunde och anmälde ela förhållandet för polisen. Denna inkallade u fordringsegaren, hr Elliot, till förhör och ppmanade honom att säga hvarifrån han fått essa vexlar. Härpå ville dock ej Elliot ingå i et ringaste svaromål, menande att polisen ej ade med hans enskilda affärer att beställa. Illiot blef derpå åter inkallad till poliskammaren, ler nan, sedan polismästaren gifvit honom n allvarlig uppmaning att omtala hvarifrån han ått dessa vexlar, emedan han annars skulle comma att få stånda tjufsrätt såsom innehafvare f stu:et gods, nu uppgaf att han fått dem af in svåger, grosshandlaren Anton Bendix. Poliskammaren uppsköt derefter ransakningen ill i går, då grosshandlaren Bendix var inkallad ch infann sig. Hr Bendix afgaf då en berättelse, hvilken, på amma gång som den sanningsenligt ställde hoiom utom all delaktighet i denna sak, synes ringa ljus i densamma. Hr Bendix hade två systrar, den ena gift med ir Julins B. Elliot, den andra, som hette Auguta, afliden 28 sistlidne Juli. Hr Bendix blef itredningsman i hennes bo. Under det han var ysselsatt härmed, anlände ett bud från fru Elliot ned begäran att erhålla några papper, som lågo örvarade i ett uppgifvet skrin och hvilka papper len döende skulle ha bedt sin syster att taga rara på. Hr Bendix tog då dessa papper ur krinet och lemnade dem till budet, men märkte vå samma gång bland dessa ett brefkuvert med amnet Bergstrand. Hr Bendix upplyste dervid förbigående att Bergstrand med sin fru, hvilka våda äro för tre år sedan döda, varit mamsell Bendix synnerliga goda vänner, och att hr Bergstrand i lifstiden varit anstäld å fabrikör Wikunds kontor. Sedan dudet aflägsnat sig, sade n fröken Salmonson sig veta att den aflidna röken Bendix tagit det löfte af fru Elliot, att on skulle upphränna de omtalade papperen. — Bfter detta hade hr Bendix ingenting vidare ört om saken, förrän Elliots tilltag mot Wik nd blef bekant. Han ville till slut alldeles ej rneka utan antager att de båda vexlarne varit med bland papperen, ehuru han ej sett dem. Elliot, derefter uppmanad att vida förklara sig, sade att dessa båda vexlar befunnit sig bland papperen och att hans hustru tillsagt honom att ränna upp det som var värdelöst — om något papper af värde funnes deribland, skulle han beyagna sig deraf. De båda vexlarne trodde han illhöra sistnämnda slaget, hvarför han hos hr Wiklund förfrågat sig om de egde något värde. Någon sådan förfrågan nekade dock Wiklund att af Elliot ha erhållit, utan hade han blott blifvit hotad med lagsökning. Polismästaren utryckte för öfrigt sin förundran öfver att Elliot, när han fann värdepapper bland den aflidnas qvarlåtenskap, ej öfverlemnade dem till utred ningsmannen i boet, som var Bendix, utan försökte att på egen hand göra sig nytta af dem. Den vidare rankakningen uppsköts till nästa torsdag. då Elliot skall vid hemtningsäfventyr sig infinna, kanslisten Holmblad. fru Elliot och fröken Salmonson inkallas samt hr Bendix närvara för upplysningars vinnande. (Dp. N.) — Tryckfrihetsåtal, Utslag afkunnades i lördags i det af t. f. länsbokhållaren E L. Pettersson väckta tryckfrihetsåtal mot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäderneslandet, konstförvandten F. E. Öfverlind: Öfverlind dömdes till 100 rdrs böter samt ersätta rättegångskostnaderna. Käranden dömdes till 5 rdrs böter, derför att han under målets fortgång inblandat hvad ej till saken hört. — OQOärlig verkmästare. Fabrikören Wilhelm Milde, boende i huset n:r 51 Drottninggatan, anmälde för några dagar sedan, att hans förre verkmästare Carl Edvard Sundell, utom de 400 rår, hvilka han förskingrat — och hvarom rapport ingått den 25 sistl. Augusti — ytterligare hos å Timmermansgatan n:r 38 boende byggmästaren J. P. Holmberg i Milldes namn uppburit och förskingrat 700 rdr, som Millde haft att fordra hos Holmberg för verkstäldt arbete. Hr Millde hade till Holmberg skickat tvenne anmaningsbref; svaret på det första var en anhållan om några veckors väntan, svaret på det andra lydde att Holmberg redan för länge sedan betalt hela skuldbeloppet till verkmästaren Sundell, hvilken i hr Milldes namn qvitterat det. Det blef nu tydligt att Holmberg aldrig skrifvit något svar på hr Milldes första bref, helt enkelt derför att hän ej erhållit detta. Man fick sedermera veta att Sundell tillegnat sig detta bref från en gosse Knut Berglund — hvilken Millde skickat att öfverbringa detsamma till Holmberg — under förklaring att han skulle lemna Holmberg detsamma. Hvarifrån svaret på brefvetsålunda kommit, är ej svårt att uträkna. Sundell, hvilken alltsedan den första anmälan mot hohom gjordes, hållit sig undan, anträffades den 16 dennes i sin bostad å Klara Östra Kyrkogata, der han gömt sig i en vedkällare. Afförd till detektiva vaktkontoret och at polisen tagen i förhör, erkände Sundell, att han på sätt uppgifvet är af Holmberg mottagit och qvit terat penningarne, hvilka han användt dels till betalande af hyra, dels till andra skulder. An. fågnds det förfalskade brefvets tillkomst, förneade Sundell sig derom ega ringaste vetskap. dock medgaf han att han tillnarrat sig brefvet från gossen Berglund. . Poliskammaren, inför hvilken Sundell i går var inställd, öfverlemnade den vidare ransakningen till rådhusrätten och Sundell införpassades under afbidan härpå i häkte. (Dp. x.) ——— — Motstånd vid utmätning. Akerbo härads rätt i Westmanland hade genom utslag döm hemmansegareh Lars Jansson i Lenmora, Kung Carls socken, för det han, då t. f. länsmanner A. Westerling hos honom skolat verkställa ut mätning, gjort våldsamt motstånd, härför undergå 6 månaders fängelse; och har Svea hofrätt, de! Jansson besvärade sig, fastställt utslaget. — Straffad för djurplågeri. Inför Östra hä radsrätt i Hvetlanda stod den 4 dennes tilltala en bonde från Bäckaby i Vestra härad, för de han till däda misahandlat an honom tillhöric