Aftonbladet – 23 september 1873, sida 2

lade i matt, grå färg och inga taflor funnos på dem, ty i likhet med de flesta familjer i sitt land och af sitt stånd, var äfven denna likgiltig för hvad som ger hemmet ett gladt och prydligt utseende. En klocka på spiselkransen och en hög, kinesisk urna på ett antikt, väl poleradt bord, voro de enda artiklar som vittnade om en viss lyx. Stolarna, tunga och stora, voro af mahogay och klädda med tageltyg; en del af det långz, matbordet, med nefälld skifva, nästan så svurt som ebenholz oeh blankt som en svegel, stod mellan ett par fönster, och dess tvenne runda ändar stodo betäckta med ett rödt och blått täcke midt i rummet, för familjens mältider. Vid spiseln stod en hög, gammalmodig ländstol och på ett litet bord vid gafveltönstret en öfvertäckt arbetskorg. Ehuru tangt och ängaligt rummet denna dag föreföll, kunde man lätt se, att det vanligen låg ett visat tycke af hemtrefnad deröfver. : Den yngsta af de tre bröderna satt vid borde, Iutad öfver en stor familjbibel, ful 25 gamla, besynnerliga kopparstick. Cosmos blickar hvilade på teckningarna utan att han såg dem; han höll armbågarna på bordet och stödde hufvudet mot sina hvita, magra händer, som den urväxta gossjackan lemnade bara ända öfver handleden. Hans första, häftiga utbrott af sorg hade gifvit ram för en dof smärta; hans ögon varseblefvo tydligt de välbekanta kopparsticken, men i denna stund skulle det ej varit möjligt för honom att säga, hvad ett enda af dem föreställde. Ynglingen var ljuslockig, blek och fin, med ett känsligt och vekt uttryck i sitt vackra ansigte och hade mörka ögon, lika fadrene, hvilka stodo i en besynnerlig kontrast emot det ljusa håret och dem fina byn, ö (Forts)