Aftonbladet – 23 september 1873, sida 2

MR RR han var döende, meon äfven i denna stun af gripande allvar förbief han sin svaga natur trogen och önskade ifrigt att dö med en viss imponerande värdighet. Husets tre söner befunno sig inne i rummet jemte modren. Huntley, äldste sonen, som knappt förmädde hälla sig stilla äfven nu i faderns dödsrum, stod vid fönstret; allt emellanåt tog han några steg framät sängen, men det syntes tydligt att hans rörelse blef för stark, för att kan skulle kun: nat stanna der, Andre sonen, sin mors afbild, en frisk, rödkindad, praktisk yngling stod på andra sidan om bädden, färdig att vid minsta tecken bjelpa modren, Dold:af sparlakanen vid foten af sängen, satt på soffan en blek och fin, femtonårig gosse, med ansigtet gömdt i händerna. Denne var Cosmo, yngste sonen och faderns favorit, det enda af barnen som liknade Norlaw. Den oro som ofta griper döende personer hade äfven fått makt med Norlaw och väl tjugu gånger på en halftimme ville han flyttas i en annan ställning, Han hade ej så mycket att säga, men till hälften af en helt naturlig längtan att blifva ihågkommen: af sina närmaste och till hälften af böjelse för att ända till det sista vilja imponera, önskade han att hans söner aldrig skulle glömma hans sista ord eller denna stund vid bans dödsbädd. Således, då hnpfvudgärden blifvit behörigt ordnad och han kommit i den ställning han afsett, kallade han med darrande röst på sina söner. Huntley när made sig från fönstret, knappt mäktig ati beherrska denna sin första, djupa sorg, Pa-l trick stod vid sängkanten med sänkt huf: vud men sansad och stark, och Cosmo 80! sakta smugit sig fram, föll på knä och gömd ansigtet mot täcket för att qväfva sina snytt) plogar. Alla sönerna stodo på epa BK n