Aftonbladet – 22 september 1873, sida 3

ning! Ni må såga hvad ni vill, men ett sådant öde skulle jag icke vilja lida, vore det ock för den ypperste mannen i hela landet, långt mindre då för Norlaw. Iogen skulle väl vilja det, om hon vetat hvad som förestått henne, sade den gamla berätterskan; men hvad annat har en qvinna att göra, ifall hon redan är gift och bunden och har barn i sina armar, innan hon vet hvad som under hela tiden har legat doldt i hennes mans hjerta? Åh, fy! det var skam! — just ett rik tigt bedrägeri, inföll Susie, lutad mot mangeln. Usch, mormor, att först då upp täcka sanningen! Hellre ville jag dött! Ja, ja, sade den gamla, ungt folk tänker så; men kära barn, det är bara lifvets gång. Jag kan aldrig mera tänka godt om Nor law; jag kan aldrig mera tro nlgon ung man! de fara alla med falskhet i sinnet, utropade Susie, under det hon hastigt lade ibop sina mangelkläder och beredde sig på att gå. Hvem som : vill må gräta öfver honom; jag tänker bara på fru Martha, jag! ? 1 Nånå, nånå, vi äro alla svaga syndare och vårt lif fullt af misstag, sade enkan, sedan Susie häftigt hade gått; men det vet jag, att Norlaw har varit god emot mig och mina barn. Min lilla Tammie är der borta vid herrgården nu; jag trodde gossen skulle sörja sig till döds, då han först fick höra nyheten. Jag är viss på, att ingen timme går, vare sig dag eller natt, då han ej skulle vilja gifva sitt lif för Norlaw, Han har varit en vänlig herre och väl omtyckt — det hör väl ock de flesta menniskor till att frikostigt spendera med sina pengar och taga dagen som den kommer-, menade mrs Mickle med en suck, som