Aftonbladet – 22 september 1873, sida 3

Han fick ej den som han ville ha i tingdomen och sedan har han aldrig blifvit sig lik, såsom förr. Åh, blef Norlaw sviken i kärlek ? inföll flickan vid mangeln och höll upp med sitt arbete för att lyssna på hvsd som talades Men jag kan inte sörja öfver hans öde; den man som inte är nöjd med fru Martha förtjenar inte en god hustrn. Barn, du pratar såsom du har förstånd till i sådana ämnen, sade den gamla. Lita på mina ord, du, Susie, att en hustru kan vara den fagraste och trognaste som har stått vid en mans härd, men finns icke kärlek, så står hon der till ingen lycka. Susie har rätt, inföll murarens hustru; en bättre husfru än fru Martha står icke att finna; hon är den som är önskan värd, men inte mannen, och vår John säger — Jag kände Norlaw förr än både ni och John voro födda, afbröt henne den gamla, och hvad jag säger är rena sanningen, men hvad ni tala är bara prat. Norlaw hade icke en tanke alltifrån sitt tionde, till sitt tjugufemte år, den der icke till hälften rörde gamle Melmars dotter. Jag säger icke att han är en stark man af naturen, lik dem, hvilka mäkta bana sin egen väg och sjelfva göra sin lycka, Men kanhända skulle det gått honom bättre än det har gjort, ifall han fått henne som hans hjerta ville ha, då han var en yngling och hade hela lifvet för sig; detta var hvad jag ville säga. Godt, mormor, men det är likväl hårdt, yttrade. murarens hustru; fru Martha var en fager ung fröken i sina dagar och med ett friskt mod som icke skydde någon fara, Och att då släpa sig igenom hela lifvet vid sidan af en man som icke skänkt henne sitt hjerta, och på slutet bli lemnad enka isina bästa år utan några utsigter för sin berg