Aftonbladet – 22 september 1873, sida 3

rik på laxöring samt på sina ställen gan-j ska djup och stränderna här och der försedda med skogsparker, dem dess större bröåer af lika namn kunde haft skäl att afundas, Byn Kirkbride var äfven en ibland en hel mängd af Kirkbridar, hvilka alla bevarade namnet af ett kapell bygdt till minne nf Sanct Bridget, af hvilket kapell numera icke en sten är öfrig. Den nämnda byn var högst oregelbundet byggd på slutt ningarne af två höjdsträckningar, mellan hvilka det hade behsgat Tyne att bryta sig en väg. Bygatan hade på sin ena sida foden och på den andra en rad oregelbundna hus, hvaribland lyste tvenne handelsbodar; vid södra ändan af gatan låg ett litet värdshus tversför vägen samt. gaf genom sin öppna gärdsplan, skuggad af ett par träd stället ett drag af landtlig trefnad, större än hvad man hade väntat. På motsatta stranden var platsen väl försedd med träd, björkar och alar, icke så stora och lummiga, att de förmådds undangömma ett halft dussin bostäder, belägna här och derislutt nivgen invid vägen, eller ens dölja det stora päronträdet högst uppe på kullen vid gafveln af prestgärdsbyggningen, som med myn dighet och faderlig omvärdnad blickade ned derifrön på husen i byn. Kyrkan låg längre bakom, till en del dold af träden, och som hon, i enlighet med bruket på lahdsbyggden i Skotland, var byggd i form af en lada, med en klockstapel tätt invid, skadade det inga: landa landskapets fägring att hon ej syntes; tvärtom: kullen med sina löfträd och kojor, sin prestgärd inbäddad i grönska, och klockstapeln, som stack fram mellan träden, passade tillräckligt väl tillsammans med ortens natur för att ingifva en känsla af landtligt välbefinnande ät de få turister, hvilka ibland kommo för att meta laxöring