Aftonbladet – 20 september 1873, sida 3

far. Om vår matmor och de unga herrarne ville lyssna till mitt tal, så gaf jag dem det rådet att resa bort från hemmet, Resa bort! Och det just nu, då modern blir enka? Hå, bevara mig! E varför det?s För att göra lycka, svarade Marget bestämdt och svängde med detsamma den stora kitteln upp på jernkroken öfver eidstaden med en åtbörd af stolt tillförsigt, som under andra förhållanden kunde varit komisk. Marget hyste i sitt hjerta en stark tro på att exa yngling genom att draga ut i verlden skulle mäkta vinna både ära och rikedomar. Usch, Marget, ni har ett hårdt sinne! sade hennes mera lättrörda kamrat, då ni kan klandra husbond på hans yttersta och göra upp planer att barnen skulleylemna vår matmor alldeles ensam och öfvergifven i veriden! Jag skulle, om jag fick gifva mitt räd, bedja dem stanna och vara modern till tröst och stöd. Marget svarade ingenting. Hon hade styrkt sitt hjerta med föreställningen om att husets tre söner skulle vinna framgång i verlåen och åter med stolthet mäkta intaga deras plats i samhället. Nu var det emellertid ej längre tid att öfverlåta sig åt dylika drömmar; hon hade, såsom kldsta tjenarinnan, att tillse ladugården — så mycket som ännu återstod deraf i detta ruinerade hem. Med sin mörka, tryckta bomnilsklädning omsorgsfullt uppdragen öfs ver den randiga, röda och blå underkjolen och med en bytta i handen, begaf sig Marget ut ur köket. mA