Aftonbladet – 20 september 1873, sida 3

afbrutet ben och bar honom hem; och hurn det sedan alltjemt har funnits tillräckligt att lefva af i kojan, både mjöl och mjölk för de stackars barpen då far deras blef död och huru Tammie hållits i skolan och huru månget vänligt ord de fått mottaga — san nerligen tyckes mig de barnen ha skäl nog att gräta då husbond lifger på sitt yttersta!Vi ha största skälet, svarade Marget tvert. Här äro nu tre ypperliga gossar i huset, zom borde vara riddare och lorder, hvarenda en, och ingenting finns utom skul. der och stora bekymmer och inte ett yrke ha de lärt att vivna sivt bröd af. Åh, tigdu Jenny, — tror du inte det finns sandra yrken än bagares, skräddares och sädana flera? Här äro nu Huntley, Patrik och Como; de kära, fagra barnen! Aldrig i tiden ha trenne Livingstoner funnits med dem jemförliga, ja, inte några ynglingar af hvilket hus det vara ind, så långt som Tyne rinner — och likväl bar det traeiga barnet der utanför dörren lika mycket arf att vänta sig som de!Men detta ör en sak som inte angår mig eller er, intöll Jenny, alltjemt, grätande. Jag vet bara att husbond alltid varit god emot mig, Nej, du bar rätt deri, att dig angår den saken ej; — du är inte en gammal, husets trotjenare, såsom jag, genmälde hennes kamrat hastigt; men hvad mig beträffar, så har jag sjungit dem till sömn i vaggan alla tre; jag skulle med förnöjelse med mina händers arbete sörja för deras uppehälle, men ändå ville iag inte att de unga herrarne skulle önska lefva af mitt arbete, eller af deras mors och sjelfva föra ett lättjefulli lif. Nej, Jenny, jag är mån om mina tre gossars heder, ser du, barn; det skulle krossa mitt hjerta om Huntley blef nöjd med att föra ett overksamt lif, just såsom hans