Aftonbladet – 19 september 1873, sida 3

7 i uppmaning, som exc. v, Engeström gjorde i bref af den 6 Augusti 1811 till frih. L, att -ofördröjligen lemna Paris antogs icke skola föranleda honom att återvända till Sverige. Den ofvannämnda diplomaten ansåg visserligen troligt, att frih. Lagerbjelke, sedan han förlorat sin ministerpost i Paris, der råkade i penningförlägenhet och möjligen, ansatt af sina kreditorer, för någon kort tid beröfvades sin personliga frihet; men han — diplomaten — betviflade dock att frih. L., såsom det uppgifvits, lefde i armod i Paris, enär han med visshet kunde påräkna understöd från anhöriga och vänner i fä derneslandet, och ansåg alldeles icke troligt, att frih, L vid kronprinsen Carl Johans an. komst till Paris den 13 April 1814 var invånare i S:t Pelagies otrefliga celler, Deremot ansåg han — diplomaten — ingalunda otroligt, att då under kronprinsens vistelse i Paris (den 13—30 April) trih, L. fick audiens, han erhöll äfven ett materielt bevis på kronprinsens ädelmod och tili-. lika försäkran om, att utan alla betänkligheter när som helst kunna Ktervända till Sverige, hvilket han ock samma år gjorde. Att han, ehuru icke formelt endtledigad från statsrådsembetet, som hanlemnade på grund at fredsmissionen till Frankrike i Aug. månad 1810, vid sin hemkomst icke återinkallades i statsrådet, föranleddes af grannlagenhetsskäl, äfven i afseende på exc. v. Engeström, hvilken intill 1824 innehade utrikesportföljen; men frih. L. upphöjdes af Oarl Johan i greflig värdighet 1821, blef Serafimerridare året derpå, chef för de k. teatrarne 1823, och inkallades slutligen 1831 för andra nå i den rådkammare, som han för tjugutvå år sedan lemnat, och der hap