Aftonbladet – 19 september 1873, sida 3

traktar, befinner sig för närvarande i föl jande skick: sjelfva hutvudpartiet af kyrkan är stall och vagnsbod,i stället för presternas sång hör man hästarnes gnäggande, och i stället för välluktande rökelser doftar här något annat; genom hufvudporten på faca. den kommer man in i; ett hyrkusk-kontor såsom äfven öfverskriften på ett bräde öfver porten: Bureau des Voitures de Remises i stora bokstäfver angifver; tittar man uppåt tornet ser här och der vanliga fönster anbringade, och på förfrågan får man veta, att tornet är bebodt af arbetarefamil jer; och går man sedan bort till östra ändan, till koret, så finner man der en liten ruskig skomakarebutik, och öfver butiken tyckes, att döma af ett litet fönster, skomakaren bo sjelf. Föreställ dig nu ett vackert, rikt orneradt och skulpteradt, götiskt torn af ansenlig höjd, försedt här och der uppe på muren med fönster såsom i ett vanligt boningshus, d. v. s. fönster med gardiner, jalousier och luckor och med blomkrukor eller fågelburar utanför. Föreställ dig vidare, för att göra taflan mera romantisk och på samma gång äfven sann, uppe i ett fönster en ung flicka, naturligtvis af beundransvärd skönhet (hvilket du lätt kan fantisera dig från gatan) titta ut genom något af dessa fönster, vattna sina blommor eller mata sip kanariefågel — och du får en liten id om det egendomliga i sammanställningen. Nä stan ännu egendomligare verkan gör detta torn om qvällarne, då fönstren äro upp: lysta. (Forts.)