Aftonbladet – 19 september 1873, sida 2

storkors, men tvärtemot kejsarens önskan tilldeladea det generalen Adlercreutz till följd af en intrig, S ribh, Lagerbjelke, som hade önskat återvända till fäderneslandet för att åter inträda i statsrådet, qvarstsnnade dock i Paris i egenskap af xminister ad interim, dertill anmodad i ett smickrande handbref från konungen för att bringa till slut hvad han så lyckligt börjat, och till hvilket konungen förklarade att ingen annan hade lika skicklighets, Sannolikare är likväl att exe. Engeström icke vid sin sida ville hafva en så öfverlägsen medtäflare, med hvilken han redan då icke stod på vänskaplig föt, Att frih, Lagerbjelke, för hvilken kreditiv såsom envoy extraordinarie et ministre lenipotentiaire gen 11 Febr. 1810 utfärdats, tnjöt stor aktning af både Napolen och Talleyrand, lyckades under den ganska kri tiska perioden efter kronprinsen Cari Av. gusts död. furstens af Ponte-Corva Wende till tronföljare och den deraf Pppkomna: spänningen med Napoleon, samtiennes missnöje med Bveriges förfarlnss,att i afseende på kantinentalsystomet göra Sverige ganska vägentliga, Tenster, är, otvifvelaktigt och erkändes dessutom i lofordande skrifvelser både från konungen och kronprinsen. Men å andra sidan var det gifvet att han — frih, L, — som led af sinslagen ärelystnad, som derför skoningslöst satiriserade sina motståndare hemma, i synnerhet exe; Vv. Engeström, och sannolikt prisgaf sin värdighet, skulle blifva mera misstrodd än han var förut, och att misstron till hans loyautg skulle ökas, då hans oförsigtigt yttrade missnöje med kronprinsen Carl Johans politik, flitigt inrapporterades både till kronprinsen och exe, v. Engeström. Frib; L. hade derjemte I generalkonsul Signeul op WT