Aftonbladet – 19 september 1873, sida 2

rikes öden mot dess vilja och utan att till-; spörja det. Adressen till Thiers är afftöljande innehåll: Tillåt oss att på den dag, då Frankrike är befriadt från den främmande ockupationen, uttrycka för dess be friare vår djupa tacksamhet! Landet glömmer icke edra utomordentliga tjenster. Endast dess fiender kunna misskänna desamma. Genom ert budskap af den 24 November har ni vunnit de sanne fosterlandsvännernas bifall. Derigenom att ni stridt för republiken har ni samlat omkring er det ofantligt öfvervägande flertalet af nationen. Då generalrådet i Bouches du Rhone sluade sitt möte, yttrade dess president, hr Sabadie, i sitt afskedstal bland annat: Vi äro vitnen till ett sällsamt skådespel; allt är tillåtet för republikens motståndare, och allt är förbjudet för republikanerne. Deras press förföljes med en stränghet, som till och med under kejsardömet var okänd; re-l publikanske eller till oeh med blott liberale1 embetsmän afsättas skoningslöst. Prefekten, hr Limbourg, afbryter nu hr Sabadie. Han vill icke, att man i generalrådet sysselsätter sig med politik. Sådana anfall mot regeringen kunde icke tålas. Hr Sabadie fräntager prefekten ordet. Hr Limbourg svarar, vändande sig till generalrådet; fen flertalet gillar sin presidents åtgärd. Prefekten lemnar salen under motsatta meningsyttringar. Hr Sabadie slutar derefter sitt tal med det yttrande, att embetmännen nödvändigtvis blifva verktyg för stridens regering.. Församlingen åtskildes under en mycket upprörd stämning. Den bekante protestantiske teologen och deputeraden för Paris, Pressens6, har i Revue politique et litteraire offentliggjort ett manifest, hvari han med stor bestämdhet uttalar sig för republiken och söker visa, att, sedan huset Orleans underkastat sig grefven af Chambord, konungadömet i Frankrike är omöjligt, emedan det land, som fordrade åtminstone den moderna monarkien, icke kan vilja höra talas om ett äåtergkende till den gamla regimen. Grefven af Paris, yttrar Pressene6 i slutet af sin artikel, är i Frankrike ingenting annat än legitimitetens skugga, alltsedan han i Österrike blef) Danphin. Ända till den dagen var han en den nya tidens man, Sedan den 4 Augusti har han äterfordrat sin plats i denna den katolska monarkiens egyptiska pyramid, som är lika död som den äldsta af faraonernas mumier. Man anser, att den monarkiskaT frågan på detta sätt förenklades. Vi tro det äfven, men i en annan mening än våra motståndare. Då de orleanske prinsarne från tribunen talade om Frankrikes dyra fana, innan de hade fördömt Juliregimen, kunde man tro eller frukta, att de en dag skulle återeröfra om icke tronen, så ätmin stone ett slags maskerad monarki. I dag är denna fara försvunnen, Den röst, som förnimmes i landet, är icke deras, utan den furstes, hvilken de sjelfve kalla konungen. . Med en ärlighet, som icke nog kan prisas. l: förkunnar ham oss allt, hvad hans tronbestigning skall medföra; han skall med vax ljus i handen föra oss till det heliga hjertats kyrka för att der fördöma den franska revolutionen och inviga ett romerskt fälttåg inom och utom landet. Såsom vi förut omnämndt voro Algeriets angelägenheter föremål för öfverläggning i en konselj, som hölls den 11 dennes, då särskildt frågan om belägringstillständets proklamerande i denna provins diskuterades, men intet afgörande beslut fattades utom om mairens i Algier afsättning i anledning af oroligheterna den 4 September. Nu har senom ett den 14 dennes i Journal Officiel kungjordt regeringsdekret guvernören i Alseriat bemyndigats att öfverallt der han så inner nödigt på obestämd tid inställa tilllämpningen af dekreten af den 24 December 1870 och d. 20 Februari 1873, hvilka utvidgade det under civil jurisdiktion stående området i Algeriet och inskränkte det militäriskt styrda territoriet, eller med anira ord: dessa dekret ha faktiskt blifvit upphäfda och största delen af den franska kolonien har åter ställts under militärisk agskipning och styrelse... Det är förnämligast erkebiskopen af Algier som genom sitt nflytande hos de klerikale medlemmarne af kabinettet bragt saken till denna punkt. Denne prelat hade yrkat att hela Algeriet skulle förklaras i belägringstillstånd, emelan de valda korporationerna derstädes gjorde an alltför stark opposition mot honom -och hans presterskap vid deras religiösa ätgärler och i synnerhet motsatte sig inrättanlet af sådana skolor, vid hvilka undervlsningen handhafves af medlemmar af de andiga ordnarne. Då de båda i Algier utkomnande radikala tidningarne Solidarit6 och Algerie frangaise med stor energi bekämade de klerikala sträfvandena var det för vederbörande presterskap isynnerhet af vigt wtt få dessa tidningar indragna, hvarigenom le klerikale skulle ensamma få ordet inom Algiers press, emedan utom dessa båda der ndast två äro tidningar, Akhbar, som är ul: raklerikal och. monarkisk, och Moniteur de Algerie, hvilken säsom officiel organ i dessa rågor är neutral. Man har redan lyckats 1itverka ett förbud motförsäljningen på ofentliga platser af de båda förstnämnda tidnin sarne. För att kunna förbjuda deras utsifvande behöfdes belägringstillståndet. Detta yckades visserligen erkebiskopen icke ut rerka; men i stället utfärdades ofvannämnde lekret, hvilket på en omväg leder till sam 0a mål. Detta exempel jemte mångfaldiga ndra af samma art visar tillräckligt, huru Frankrike i närvarande ögonblick den po itiska reaktionen går hand i hand med deg yrkliga. Eter ren Er ERS SEC RA TARAS BSS ENE Journal des Debats uppfordrar i en af ohn Lemoinne skrifven artikel grefvens af hambord anhängare att afgifva katego iska förklaringar angående sina afsigter i råga om franska folkets frioch rättighe er, Svaret på denna uppfordran skall gifva n måttstock för bedömandet af fastheten af st mellan legitimister och orleanister slutna örbundet. Fusionens anhängare hoppas, att et skall blifva gyneamt. Utan eftergifter grefvens at Chambord och hans anhänga es sida måste den parlamentariska kuppen f den 24 Maj blifva utan nytta för monaristerne. I det republikanska lägret moter man emellertid icke med alltför mycken ro ett gynsamt svar å legitimisternas sida; C y man inser, att eftergifterna endast skola lu lifva illusoriska, att de icke skola skingra å f SON I RA Br fr andets farhågor och att de i sista hand cke skola leda till annat resultat än att kilja från monarkisterne alla dem, hvilkajr Frankrike icke vilja göra gemensam sakls red klerikalismen, det på en gång starkaste ch mest komprometterande stödet för en estauration. FE Om nutrymmandet af Verdun och den en: usiasm, som dervid rådde hos befolkningen, krifves den 13 dennes till Times: Knapast hade general Manteuffel, den siste ysken, passerat Porte Chauss6 förrän glädje-, riumf-.och befrielseropet: lefve Frankrikel il1å es