TER et KR te ss Strödda underrättelser. Geografiskt. Kratersjön i Nordamerika. Amerikanarne upptäcka oupphörligen nya under vid forskningar i landet. Newyork Times meddelar en berättelse från sin korrespondent om Crater lakepå Cascadebergen i Oregon, en sjö, som till helt nyligen varit nästan. om ej alldeles okänd af andra än de vilda folkstammerne i grannskapet. Korrespondenten, som besökte sjön i Juli månad, uppgifver. att den ligger endast 25 eng. mil från Fort K!umath, samt att en bergsbana från JacksorAtle vid Roguefloden till fästet lö per förbi, sjön på tre mils afstånd. Han beskrifrr Fia och sitt sällskaps resa genom en nejd, sr vulkaniska eldar måste på sin tid ha utvecklat sin yttersta kraft, och han berättar, att å de kommo till en höjd af enligt hans beräkhing 9000 fot öfver hafsytan, befunno de sig på kanten af den kanske största krater på jorden. aFörsta intrycket vars, skrifver han, eh upplyftande känsla af höghet; det nästa intrycket var, att vi hade himmelen så väl öfver som un der oss, hvilket först förgick, när jag förmådde öra tydligt för mig, att den stora blå ytan, vi lickade ned på, var vatten, och icke luft. I första ögonblicket fann jag mig något sviken i min förväntan. Jag harhört talas om en vacker sjö, inbäddad bland de högsta berg och inhägnad af bråddjup, som mätte från 1500 till 3000 fots höjd. Jag hade i min inbillning målat för mig dessa bergväggar på helt nära håll och föreställt mig sjön djupt nedanför mina fötter; och här hade jag nu alltsammans, men i en skala så mycket större än min inbillning hade förmått fatta, att verkligheten icke uppfyllde min förväntan. I stället för en sjö, hvars väggar stodo på nära håll, bredde vattenytan ut sig från 6 till 10 eng. mil, och bergen som omgåfvo henne. blefvo dvergartade till följd af afståndet, till dess sinnena hade studerat och uppfattat det vildt majestätiska skådespelet. Öster om oss låg Scott-berget på ungefär 6 mils afstånd, sluttande ned till kraterväggen och bildande en del af dess kant. På sex eller åtta ställen omkring oss reste sig kanten till toppar af 2500 till 3000 fots höjd. Der vi stodo hade den blifvitt mätt så noggrannt som möjligt och befunnits vara 1500 fot hög. Det var nästan den lägsta platsen på den stora cirkeln och en af de få, der en brant sluttning sträckte sig ned till sjöstranden eller, rättare sagdt, till sjön, ty när jag granskade berggväggen omkring sjön i hela omkretsen af 25 till 30 mil — hvilket kan antagas vara dess periferi — fann jag intet spår af strand, och sjön tycktes bespola en en bergvägg. Ät ven vid foten af den djupa ravinen vid våra fötter utgjorde en linie af rullstenar den enda stranden, Till venster, på sydvestra sidan, stack en holme upp ur sjön, en kägla af laya nära 1500 fot hög, bevuxen med mariga buskar och med en skålformig fördjupning på toppen, 100 fot djup och 300 fot i diamer. I öster bildar en lavaström en flere mil lång bro i sjön. Sjön är aflång från norr till söder. Vattnet är mörkblått, och sjöns djup har aldrig blifvit bestämdt; men det berättas, att det blifvit mätt till ett djup af 1350 fot utan att botten uppnåtts; jag kan dock icke ansvara för denna upp ifts riktighet. När vi skådade utåt vattenytan långt nedanför oss, var hon fläckig och skuggades af återspeglingen af molnen, och på en klar dag ee deri bergväggarne upp. och nedvända med vacker effekt Snön hängde öfver bergkanten öfverallt der den hade något fäste, och den klyfta, som sträckte sig ned till sjön, var omöjlig att passera —d. v. s. det skulle ha varit farligt och dumdristigt att försöka stiga ned i den. När vi stodo der i Juli, var det en vinterscen, men hvad måste det icke ha varit i Januari? Då måste sjön vara fast tillfrusen till mycket stort djup och dessutom betäckt med snö kanske 30 fot högt. Det är naturligtvis omöjligt att stiga ned utför kraterväggen annat än på sensommaren och på hösten, innan snön kom mer. Indianerne ha traditioner och legender rörande denna sjö och dess höga vulkaniska väggar, hvilka visa, att de ställa den isamband med någonting öfvernaturligt. De tro, att detta är det högsta väsendets favorittillhåll, när han värdigas besöka jorden, och att det har någon obestämd förbindelse med andeverlden. De tro, att de, som ha blifvit förflyttade till de bimmelska rymderna, återvända för att förlusta sig på denna andesjö och ofta vid nattens inbrott bada deri och segla öfver dess yta i spökkanoter, som ila fram med spindelväfsvingar. Hvarifrån den stora vattenmassan kommer är en intressant fråga. Sjön har iatet synligt utlopp, men Rogue-river flyter omkring den vestra basen på sjöns bergvägg, och Wood-river, som förser den stora Klamathsjön med vatten, har sin källa på den östra. Det är icke svårt att gissa sig till, hvarthän dessa vattendrag gå, men hvem kan säga oss, hvarifrån de komma? — Upptäckt af öar på Nya Guinea-kusten. Befälhafvaren på Basilisk, kapten Moresby, har nyligen vid nämnda kust upptäckt några förat okända öar. Times berättar om denna upptäckt följande: Basilisk Temnade i September 1872 för att i Torres-sundet Hålla jagt efter slaffartyg. Sedan man tagit fyra sådana, beslöt man att undersöka den hittills outforskade Nya Guineakusten. Följden af denna undersökning blef upptäckten af nya öar. Dessa öar befinna sig på yttersta östra kusten af Nya Guinea, åtskilda från fastlandet genom smala, djupa kanaler. De benämndes efter Basilisks tre högste officerare Moresby-, Hayter-och Murilyan-öarne Dessutom anträffade man två goda hamnar, den ena, som ligger vester om Red Scar Head, döptes till Robert-Hall-sundetoch den andra, belägen öster om nämnda punkt, till -Moresbyhamnen. Invånarne på dessa kuster beskrifvas eget 2 såsom afgjordt fredliga och vänskapliga. Mången officer, som gått vilse, visades af dem i det täta busksnåret på rätta vägen, sedan man derförinnan frikostigt förplägat honom. Infödingarne hade alärig förut sett någon hvit och äro obekanta med bruket af jern. Sinsemel lan tyckas de vara något begifna på kannibalism, men för de hvita röjde de aldrig denna smak. I Australien väckte. underrättelsen om denna upptäckt stor uppståndelse; man utrustade genast fartyg för att skörda vinst af den, såsom et troddes, på guld rika trakten omkring Moresby-hamnen, och den dag är icke aflägsen, då