Aftonbladet – 18 september 1873, sida 2

a EN Pra a UR Rae att vandra i hans fotspår och följa samma energiska politik... Vi representera friheten, vi representera äfven demokratien. demokratien, som inträdde i det offentliga lifvet med Septemberrevolutionen och som icke mera kan hållas tillbaka eller förfalskas. Vi må vilja det eller icke, vi må erkänna det med tillfredsställelse eller bedröfvelse, en sanning är det att vi ha upplefvat slutet af de gamla kasterna, att vi ha tillintetgjort den gamla teokratien och att den absoluta monarkien är död i allas medvetande. Genom industriers underverk, genom pressens underverk, genom alla mnaturkrafters medverkan, genom telegrafen, som lagt blixten i våra händer, genom ångan som upphäft afstånden, ha de lägre, hittills förtryckta och tillbakasatta klasserna höjt sig ända till samhällets spets för att begära sin andel af frihet, jemlikhet och broderskap bland alla medborgare och alla menniskor. Ja, vi äro friheten och demokratien; vi äro äfven republiken, denna styrelse form, som trädt i stället för de gamla formerna af samhällsstyrelse, och som hädanefter icke kan tillintetgöras, emedan samhället på samma gång som det uppslukat monarkien födt republiken; repubiiken och samhället, republiken och aukto riteten, republiken och rätten äro nu liktydiga begrepp, och ingen kan slita republiken från Spanien, utan att på samma gång slita hjertat ur den nuvarande generationen. (Bifallsyttringar.) Om vi äro friheten, om vi äro demokra: tien, om vi äro republiken, äro vi äfven federationen, som fördelar sjelfstyrelsen på individer, kommuner, provinser, etater, men som, långt ifrån att bryta, tvärtom betryggar på ett star kare och lifskraftigare satt den nyare tidens högsta politiska begrepp, fäderneslandets enhet, nationens enhet. Ja, mine herrar deputerade, den nationella enheten, den nationella integriteten, dessa stora principer som sedan sjuade århundradet våra fäder gått att söka genom så många svårigheter, så många strider och som —; just på den dag då detta den nationella enhetens storartade verk afslatades, den dag då Granadas kors reste sig på Alhambras topp, höja sig ur oceanen en ny verld af. pånyttfödelse, af en gränslös. utveckling af vår ande och af så mycken ära (bifallsyttringar); denna nationella snhet står öfver alla partier; ingen må förgripa sig på henne. Den vansinnige, den galne, som: vågade förgripa sig på den nationella enheten, skulle dö, höljd af blygd, tillintetgjord af sina medborgares förebråelser och historiens eviga förbannelse. (Bifallsyttringar.) Vår uppgift är att vaka öfver samhällets säkerhet, att befästa frihetens och rättvisans herravälde. För uppnåendet af detta mål vädja vi till alla frisinnade partier, till alla spaniorer utan undantag. Vi äro det garla historiskt republikanska partiet; vi ha vår makt af detta parti, vi bevara den för dess räkning och skola nedlägga den i dess händer; men just derföre att vi äro det historiskt republikanska partiet — och detta bör på ett otvetydigt sätt betonas — tro vi, hafva vi rät tighet att tro, att det är nödvändigt, i synner het i en republik, att kalla till lifvet, till valförsamlingarna, till deputationerna, till kongressen alla partier utan undantag. på det att republiken, som är pånyttfödelsen, som är rörelsen, som är lifvet, icke må petrificeras i ett enda partis händer, hvilket skulle ställa oss på samma linie som forntidens teokratiska kaster. Republiken bör vara allas tillhörighet, emedan hon är alla menniskors rätt. (Bifall.) Man skall icke underlåta att säga till oss: Om ni vill hafva alla liberala partiers medverkan, hvarför itudelen I det republikanska partiet? Nej, vi itudela ået icke; vi vilja hatva och vi begära det republikanska partiets medverkan; vi behöfva benne; och här kan jag tala uppriktigt, emedan jag står på en kampens och stridens post: vi frukta att I, kanske utan att vilja och veta det och under det I önsken motsatsen, öfverlemnen demokratien åt ett ondt, som redan forntidens filosofer angåfvo såsom orsak till hennes undergång och död; vi frukta att I öfverlemnen demokratien åt demagogien, som ständigt konspirerar i mörkret, demagogien, som har lustar, men som icke tänker, demagogien, som endast har vrånga intressen, demagogien som predikar hämnd för folket, när folket begär rättvisa, demagogien som målar för dess ögon såsom ett skönt ideal den franska revolutionens fruktansvärdaste dagar, då likväl dessa dagar i hela Europa födt en fasa för republiken, demagogien som värmer sig vid lågorna af Paris och Sevillas brand, demagogien, som frammanar den sociala terrorismen och med tillhjelp afsina lögnaktiga tribuner höjer till makten en Cesar, en Bonaparte, en Rosas, en Iturbide och på fosterjorden qvarlemnar en outplånlig. fläck, i det menskliga medvetandet en evig skugga. (Bifallsyttringar.) Det är detta, mina herrar deputerade, som vi fördöma, som vi ogilla, som vi på ntet sätt vilja; det är detta element, som vi imna bekämpa med vår karakters hela styrka och vår myndighets hela energi. Att motsätta). ss detta element är icke endast en pligt för varje myndighet och hvarje styrelse; det är äf ven en nödvändighet för nutidens demokrati. Denna demokrati är i dag i dödsfara och detta fonom demagogernes skuld. Vi måste bevisa letta genom våra handlingar, — .tt hon är ett ramsteg, att hon är stabiliteten, att hon är frieten och auktoriteten, att hon är rätten och att on äfven är styrelsen. Se der hvarföre vi stänigt ba bemödat oss att förvandla det republianska partiet till ett regeringsparti; se der varföre vi ha fördömt demagoglen, hvilken vi ädanefter skola bekämpa af alla våra krafter. Under närvarande förhållanden hotar oss den vita demagogien för visso förskräckligare, ojemn;rligt förskräckligare än den röda; ett vansinigt parti, som tror på möjligheten att återuppäcka hvad som är dödt, öfversvämmar halfön, ch likasom ett moln af gräshoppor uppstå på Ila håll fanatiska hopar, hvilka kommit fram r de skrymslen, i hvilka teokratiens och feodalisjens rötter lågo dolda. Man förfäras, mine errar deputerade, då man vid en blick på Spajen ser i hvilken belägenhet vårt land befinner g. Dessa vansinniga menniskors förhoppningar ixte med republikens proklamerande. Erkänas Måste, att i det ögonblick, då vi hade behof att sluta oss tillsammans alla såsom en man r att försvara oss, yttringar af en brottslig otåghet och insurrektioner, som hotade fädernesndets enhet och integritet, ökat djerfheten hos ssa fanatiska hopar, och när de efter två år odde stunden vara inne att kasta sig öfver replutionen ha de vuxit i sådana proportioner, att ven den manligaste och mest energiska själ rfäras. Fanatiska hopar som hotat Berga, som opbränt Igualada, fanatiska hopar, som utplåvt från jorden — alldeles såsom en invasion af forne hunnerne — köpingen Tortella, som med undring och brand uppfyllt Medelhafvets herrsa kuster från Castelion ända till Tarragona, m afskurit kommunikationerna mellan tvenne ider, så nära hvarandra som Castellon och Va: icia; fanatiska hopar, som öfversvämma Estraaduras fält, framtränga till det inre af Anda: sien, kasta sig öfver Castiliens slätter, fullstän gt ockupera norra gränsen och beherrska Pyreernas pass, men hålla sig på afstånd från eller tt hota de stora städerna, en Noachs ark midt i syndafloden ; — dessa fanatiska hopar fordra 085: en strid på lif och död utan skonsamhet I äfventyr attse friheten gå under, gå under, lygd, under republikens fana. (Trefaldiga apider.) Det är icke möjligt, mine herrar depu sade, att dessa fanatiska hopar bemäktiga sigd r nations hufvudstad, inkräkta våra lagars!re apel, sätta kronan på sitt kungliga fantom och sc untera sitt emblea på toppen af edert palats; å j, detta är ickemöjligt; tidens flod går icke baka mot sin källa; det menskliga samvetetm ul icke mera underkasta sig att slukas afinqvih ioncns lågor; klostret kan icke mera återfödas m nom återställandet af den oförytterliga jordm endomen; det absoluta konungadömet kan te komma, emedan det förtärts af det mensk. a Hamtatot mh . för9matfönte: an AMILO TAL UT jo ag kr I K BR vt RR MMMM AID AO vd AM