vaste drömmar någonsin boppats vinna, Ma dame här, tillade den skarpsinnige konst bandlaren, skall hafva sin egen trädgårc vid Seines strand med ett växthus fullt a de utsöktaste blommor, hvilka jag kan se måtte vara hennes svaga sida. Att för skaffa er alla dessa förmåner beror nu en dast på er sjelfva. Han lade en synnerlig tonvigt på de sista orden. Kallsvetten sköljde Renås panna och har slöt krampaktigt händerna på staffliet, Ni önskar — att — jag skall måla unde; falska namn. Den gamle mannen smålog illparigt. St, st! Vill ni måla bonbonnierer. å mig på elfenben eller porslin i stället för pi papp? Det är hela frågan! Jag har sagt huru de skola användas och hvilket värd de få, hvad de skola kallas, det blir mir affär, derom behöfver ni inte veta någon ting. De enda af edrå.arbeten ni har rät tighet att kännas vid och beteckna med er eget namn blifva edra oljetärgstafior. Här med skadar ni. ju ingen menniska, någr: kännare bli på ett oskyldigt sätt dragna vic näsan ock undertiden fär ni medel att full följa eder sträfvan, utveckla edert snille och nå det ljusa mål som säkerligen månger gång hägrat 1 er fantagi. Han tystnade: Jag kunde nästan hörs Renås hjerta slå af ängest för denna förfär liga frestelse. Lillys, på den lille mannen ofrånvändt fä stade ögon hade avtagit ett uttryck af smärta och bäfvan. I annat fall, fortfor gubben med obarm hertig kallblodighet, se vi hvarandra icke mera, min vän; om ni någonsin försöker at berätta det förslag jag nu gjort er, skal ingen sätta tro dertill, ty jag är rik ochn är fattig. Ni har en stor talang, och de