gra porträtter af Greuze — genuina mästerstycken från -adertonde århundradet — sådana, efter hvilka menniskorna rasade. Detta skulle Renå lära sig att förstå. Ren6s mörka, sydländska ögon förlorade något af sin dystra glans och öfver hans panna lade sig ett moln af misstro och tvifvel. Han låtsade icke förstå. Den förmente välgöraren tog ånyo en pris och blef ännu mera vältalig. Det fanns stora konstsamlare af alla möj liga grader och titlar, hvilka ville gifva otroliga summor för bonbonniegrer och tabatierer målade af någon at de få famösa mästare från det förflutna ärhundradet, Ett stycke utfördt uti en af dessa beryktade atelierer under Ludvig XIV:s eller Ludvig XV:s regering kunde inbringa en fabulös summa, Här gjorde han åter ett betydelsefullt uppehåll i sina förespeglingar. Ren höjde sitt hufvud och hans ögon ta lade, hvad läpparne skulle velat säga, jag vet det och om jag hade något mästerverk från adertonde århundradet att sälja, tror ni väl då, att vi skulle hungra ihjäl i en vindskupa. Konsthandlaren hostade, såg listigt på Lilly och fortsatte; ytterligare sina förklaringar. Uti Renes talang hade han spårat samma friska färgton, fina och utarbetade smak, yppiga formfulländning och omedelbara inspiration, som uti adertonde Brhundradets mest framstående mästerverk. Ren kunde utan tvifvel utföra stora skapelser öfver mera vidt omfattande ämnen, men den lille mannen försäkrade honom att just dessa små pikanta stycken: dansande tambourine flickor, guirlandomslingrade bacchantionor, pödrade och juvelsmyckade markisinnor, skälmaktigt tittande öfver sina solfjedrar,