Aftonbladet – 15 september 1873, sida 3

Min älskade lilla ros! som så troget blommar för mig, fastän jag i min trånga vrå ej i gengäld kan gifva dig hvarken ljus eller värme, sade hon mildt i det hon förde mig till sina läppar. Icke kunde jag då EE dyra Provence! HvVad gifta de sig på, dessa två? sade den gamla vinstocken till mig. På hopp och drömmars, svarade jag. Skola dessa baka brödet och föda bar: nen? mumlade vinstocken i det han skakade sina åldriga rankor i den friska Marsluften, Det frågade vi icke efter! sommaren var för handen och vi älskade hvarandra. Ren6 hade kommit till oss: vi icke flyttat till honom, ty vår vindskupa låg på gatans solsida och hans deremot på den mörka. För mig och fågeln ville Lilly helst bo qvar — och så blef-det. Med Fettisdagen återvände Lillys arbetsförtjenst. Ren6 oförmögen att fullfölja sina stora arbeten öfvertog mänga af Lillys askar och målade på dem med all deu artistiska talang, hvaraf hans minsta penseldrag buro en -otvetydig prägel. Det lilla handtverket kunde icke ens under de mest gynnsamma konjunkturer inbringa mycket, men det skaffade dem bröd och de voro nöjda. Medan han sålunda arbetade på oonbonniererna, hade hön tid att förrätta de små hushållsbesty. ren och då dessa voro fullgjorda fick hon ibland äfven ledigt att taga fram sin moders gamla Bretonspinnrock och slå sig ned vid den några timmar..Då skymningen föll på, gingo de ut tillsammans eller ock blåste han på sin flöjt några smekande melodier för henne. Numera musicerade han i stället för att deltaga i debatterna på klubben. Han har upphört att vara patriot, mum. lade den gamle vinstocken, så är det all