Aftonbladet – 15 september 1873, sida 3

— Minne af Carl XII. I Wenersborgs Tidning läses: Det hände ofta under kriget i Norge 1716, att kung Carl begaf sig, i sällskap med blött en enda af sina drabanter, ibland till och med alldeles ensam, dels till häst dels till fots, utikring trakten i Wermland för att samtala med allmogen och göra sig underrättad om dess ställning och behof. En vinterafton under dessa irrfärder hade han, då skymningen inbröt, kommit in i kyrkobyn af Östervallskogs socken och Wermlands län. Han bultade der på en stugudörr och bre ne utan att gifva tillkänna hvem han var, fick plats på en grofekbänk och slumrade der påklädd intill daggryningen, då han stod upp och ligsnade sig, tyst och obemärkt. Dagen derpå fick dock gårdens egare veta, hvilken hög gäst som hade slumrat under hans tak. Han lät då till minne af denna märkliga händelse af spikar sammanfoga bokstäfver och i bänken sålunda inpränta: Här har Carl den tolfte -hvilat. Denna bänk förvaras ännu på stället. Äfven detta minne borde väl förflyttas till nationalmuseum, ty ehuru sstugan står som förr, fridlyst som en grift-, kunde dock hända att en vådeld i hast ödelade detta för oss svenskar så kära minne.