Aftonbladet – 13 september 1873, sida 2

epublikansk tidning, som i angöende till detjk: illiga priset på densamma var mycket läst le å landsbygden, blifvit suspenderadt och dess M örsäljning på offentliga platser förbjuden, v åsom det uppgifves derföre, att hon med-b lelat porträtter af demokratiska notabilite-d er. Det verkliga skälet till åtgärden är le förestående valen till en vakant plats i uationalförsamlingen för departementet Haute taronne och vederbörandes fruktan, att hr 1 le Remusat, på hvilken alla liberala och l; ,epublikanska fraktioner ämna rösta, skall n pescgra den monarkiskt-klerikale kandidaten. y Journal Officiel för den 9 dennes meddeb ar, att utbetalningen af den sista återsto; len af krigskostnadsskadeersättningen egde ram den 5 i denna månad och uppgick till 263,466,000 francs. Till följd af de inbetalningar som redan gjorts af dem, hvilka tecknat sig för det nya länet har staten icke behöft af franska banken uppbära mer än 150 millioner af de 200, som för detta indamål voro stälda till dess förfogande. Oaktadt detta förskott uppgär bankens metalliska kassa till 700 millioner, under det hon, då utbetalaingarna på krigskostnadsskadeståndet började, endast uppgick till 550 raillioner. Den 27 i förra månaden antog stora rår det i kantonen Geneve med 63 röster mot 7 en högst märklig lag angående ka tolska kyrkans organisation inom denna kanton, hvilken är ett fullkomligt motstycke till presterskapets borgerliga konstitution i Frankrike under den första revolutionen och visar huru ofallkomligt man hittills äfven i de friaste samhällen i Europa uppfattat religionsfrihetens princip, i det man villlåta kyrkliga reformer verkställas af staten i stället för att öfverlemna åt de särskilda religiösa samfunden att sköta j! sina egna angelägenheter, ehuru å andral sidan måste erkänuvas, att det inom katolska kyrkan herrskande ultramontana partiet genom att uppträda såsom ett reaktionärt politiskt parti, fiendtligt mot hela detl moderna framåtskridandet, och vilja göra kyrkan till en stat i staten, rent af utmanar staternas styrelser och representativa församlingar till sädana ätgärder söm den här i fråga varande. Innehållet af lagen är väsentligen följande: Kyrkoherdar och vikarier skola väljas af de katolske medborgare, hvilkas namn äro inskrifua på vallistorna i den församling, der ledigheten inträffat. I händelse en kyrkoherdeeller vikarieplats blifver ledig, äro alla ordinerade prester berättigade att hos det höga rådet anmäla sig sisom sökande. Före sin in stallering skall en kyrkoherde eller vikarie aflägga ed på att iakitaga konstitutionen och icke företaga någonting, hvarigenom statens lagar störes, Brytandet af denna ed medför suspension på fyra år eller afsättning. Valmännen i en församling kunna på upp gifna skäl begära, att deras kyrkoherde eller vikarie skall framställås till nytt val a? folket, och den, som då icke blifver ätervald, kan på fyra år icke söka vågon ny anställning. Hvarje församling styres af ett af lekmän bestående räd. Val afktyrkoherdar och vikarier säväl som af kyrkoräd skola försiggb efter samma former söm municipalvalen. I fråga om omval förekomma derjemte nägra inskränkande bestämmelser, hvilka skola skydda presterne mot ett godtyckligt förfaringssätt å folkets sida. Denna lag har mottagits med stor tillfredsställelse af då liberale i Genårve och med åtved så stor förbittring af det romerska partiet. Dess sannolika följd kommer att blifva, att gammalkatolikerne, hvilka här ba ett ofantligt inflytande; skola komma i besittning af alla kyrkorna. Lagen antogs just vid en tidpunkt, då bibiiotekssalen, i hvilken de hittills hållit sina sammankomster, icke mera kunde rymma dem. Det är, som bekant, pater Hyacinthe, som här predikar. Till följd af det inskränkta utrymiaet (salen rymmer endast 3400 personör) måsta inträdeskort fordras. Sedan början af Maj ha 30,000 ansökvingar om inträdeskort framställts. Man har måst anställa lottning mellan de inträdessökande; men oaktadt alla försigtighetsmått här salen alltid varit öfverfyld. Pater Hyaciathe har för ett par veckor sedan börjat läsa messan på det nationella språket, i stället för på latin, och det intryck, som väcktes genom reciterandet med hög röst af kyrkans gamla böner på ett af alla förstådt språk, var omätligt. Sextio unga flickor mottaga för närvarande konfirmationsundervisning af en fransk prest, Hurtault, som är Hyacinthes vikarie. De romerskt sinnade presterne ha i anledning af lagens antagande redan lemnat Genåve, Tre kyrkoherdar skola väljas enligt nämnda Jag. Att pater Hyaciathe skall blifva vald till förste kyrkoherde anses såsom säkert, och de liberale äro likaså öfvertygade om att gammalkatolske prester skola bätva valde till de båda andra platserna. 8 t f C Y R 1 1 s 1 f f 3 ( 1 J L ; j Vid den af oss förut omtalade kongress, som i början af denna månad hölls i Geingve af delegerade af de sektioner inom InTternationale, hvilka upphäft förbindel Isen med generalrådet, diskuterades mycket Tlifligt den frågan, huruvida det dissenterarde I partiet borde för sig bibehålla nämnet sinternationella arbetareföreningen. Detta bestreds af Hales, som avsäg att stor oreda loch konfusion måste förorsakas deraf, att Itvå skilda föreningar buro alldeles samma namn, och derföre föreslog att mai i stället Iskulle antaga benämningen internationalla larbetare-federationen eller internationella larbetareligan. Detta förslag bekämpades laf de fleste talarne, hvilka ansågo, att man Hlicke borde uppgifva det gamla namnet, som I för arbetarne hade en så god kiavg, samt anmärkte, att federalisterne egentligen voro Internationales verklighet, det motsatta partiet endast dess skugga, hvarföre det icke vore någon usurpation om de förre bibe Thöllo det gamla namnet. Denna uppfattning Iejorde sig äfven gällande, och man beslöt latt anse sig såsom en fortsättning af den gamla föreningen, men företaga en revision slaf dennas stadgar. De reviderade stadgarne, Isådane de nu antogos, äro af följande 1lydelse: 1. Den internationelläå arbetäreföre ningen har till syftemål förverkligandet af ed förening af arbetare i alla länder på l grundvalen af solidaritet i arbetets strid I mot kapitalet — en strid, som!måste leda till