Aftonbladet – 13 september 1873, sida 2

STOCKHOLM den 13 Sept. PES På annat ställe i dagens blad återgifva vi en af officiella bladet i gär meddelade redogöelse för det under den 2 i denna månad uttade K. M:ts beslut, som förordnar om erkställighet af det förslag till förändrad rganisation af sjöförsvarets militärpersonal, om af regeringen framlades för senast föramlade riksdag, och hvilket jemväl vann ess godkännande, utom naturligtvis i afsende å den för landtmannapartiet ömtåliga unkten om båtsmanshållet. Den nya organisationen skall träda i kraft edan den 1 instundande Oktober, hvilken ag således kommer att beteckna ett nytt kede i vårt sjöförsvarsväsens utvecklingsistoria. I det memorial medelst hvilket den nurarande chefen för sjöförsvarsdepartementet notiverade sitt nya organisationsförslag, ernrade han, att frågan om den rätta orgaisationen af sjöförsvarets personal under nart en mansålder föranledt lifliga strider ch meningsautbyten såväl inom facket som rid våra riksdagar. Ifrån början, anmärkte ir sjöministern ganska riktigt, har frågan rällt: skall Sverige försöka uppträda såsom n verklig sjömakt, eller skall det inskränka inspräken på sitt sjövapen till begäran om lj, raftigt biträde vid försvar af egna kuster? Då denna strid erhöll, för tillfället, en lös-. ing genom den vid 1862—63 årens riks-J lag ifrågasatta och af riksdagen genom bi-i all till föreslag namedels-anordningar gillade ördelningen af sjökrigspersonalen på två sårer, den ena för det inre och den andra för det yttre eller djupgående sjöförsvaret, afsågs genom denna åtgärd, som den 1 April 1866 trädde i kraft, utan tvifvel hufvudsak ligen att skydda skärgårdsvapnet mot det tillbakasättande, för hvilket det varit utsatt till följd af förkärleken hos de ledande och tongifvande för den s. k. stora eller sjögående flottan. Hos dem hade städse framskymtat tanken att Sverige borde uppställa en flotta af sjögående fartyg, stora nog att kunna mäta sig med den östra grannens, den enda med hvilken det på den tiden kunde ifrågakomma att tvista om väldet på Östersjön; men det hade deremot för hvar och en, som icke hängifvit sig åt dylika drömmerier, stått fullkomligt klart, att alla bemödanden i denna riktning skulle, på grund af våra otillräckliga materiella utvägar, blifva vanmäktiga och alla i sådant syfte använda medel vara gagnlöst förslösade, hvarföre följden blifvit, att riksdagarne endast ytterst motvilligt och sparsamt beviljat medel för sjöförsvaret, och då nu dessa ringa medel hade blifvit företrädesvis dragna till att nödtorftligen underhålla den sjögäende flottans dyrbara matsriel och den för densammas bemanning beräknade talrika personal, så hade ytterst obetydligt återstöätt för att öfva personalen både vid den sjö. gående och skärgårdsflottan, och af detta obetydliga hade dock alltid den sjögåelde flottan tagit brorslotten. Delningen hade nu, såsom segdt är, för ändamtl att försäkra skärgårdsvapnet om behörig andel i de medel, som egnades ät sjöförsvaret, och då den allmänna meningen var genomträngd of öfvertygelse om att dessa medel på Bä dant sätt skulle komma Bill någon nytta, och representåtioaen för öfrigt hyste en hög grad af förtroende till den man, som genomfört delningen, så blef följden den, att vida riktigare medel än tillförene beviliaues för sjövapnets ölningar, så att icke blott Ät utbildningen ef det nya Kåren, skärgårdsartilleriet, kände egnas behörig uppmärksårihet, utan äfven den numera reådeerade personalen vid den sjögående flot: tan kunde erhålla långt mera öfniog än tinder den gamla regimen. Älven för anskaffandet af ny Materiel hafva under senare år mycket. större belopp än förut blifvit anvisade, allt såsom en frukt! af den genöm delvingens: iverksättande framkallade öfvertygelsen derom, att de gamla fantasierna om skapandet af en stor sjögående flotta icke vidare skulle kunna göra sig gällande. Det lärer således vara utom allt tvifvel, att personalens delning varit af stört gagn ieke blott för skärgårdsvapnet, hvars skyddande den i främsta rummet afsåg, utan för sjövapnet i allmänhet. Detoaktadt har icke ringa grad af obenägenhet, att icke säga fiendtlighet, emot densamma förefunnits hos en rätt stor del af sjövapuets personal, framför allt hos dem som fordom kämpade för den s k. stora flottan, Att en återgång skulle ifrågasättas, så snart omständigheterna visade sig gynnsamma för en sådan, var alltså att vänta; men svårligen skulle den dock kunnat åvägabringag, och framförallt icke utan mycket bittra strider, så framt icke gedan den tid då delningen ifrågasattes och genomfördes, förhållandena så vä sendtligen förändrat sig, att de hufvudsakliga motiven för denna åtgärd icke längre voro för handen. Utvecklingen af sjövapnets materiel har under senasteärtiondet varit af den beskaffenhet, att drömmarne Om att Sverige skulle uppställa en stor sjögående flotta icke ens hos de mest extravaganta torde kunna vinna inträde. Vi ha till följd af våra till gångars förhållande till anskaffningskostnaden för nutideng sjökrigsmateriel, blifvit så uteslutande hänvisade till kustoch skär gårdsförsvaret, att om någonting annat nu mera icke förnuftigtvis kan blifva fråga. Och en annan i förevarande hänseende icke mindre vigtig förändring har dessutom in träffat: vi ha erhållit en ny representation, hos hvilken man med trygghet torde kunna påräkna all nödig motståndskraft för den händelse, emot all rimlig förmodan, man skulle på något håll skönja symptomer till återfall i dessa stormarins-fantasier, som på sin tid framtvungo denna personalens delning, som med den 1 nästa månad kommer att upphöra. Oaktadt vi på sin tid kämpade efter förmåga för delningens genomförande, finna vi oss derföre med lugn i den återgång, som nu blifvit påbjuden och vilja gerna af densamma hoppas det bästa för en sådan utveckling af vårt sjöförsvar, att fosterlan det en gtng i farans stund må deraf erhålla allt det gagn, som rimligtvis kan af detsamma påräknas. gg få AA AD SR AR 0 Ft TA — mm — — — — -De utländska tidningarna sysselsätta sig fortfarande med Victor Emanuels fönractianda mag a 411 Danlin anh dat sam.