Aftonbladet – 12 september 1873, sida 2

MO SSSK jag sköt upp min fasta stängel i den bördiga jordmånen i Provence. En natt den varmaste på hela året -— kom Lilly fram till fönstret och böjde sig ned öfver mig. Det var mycket sent och hon hade nyss slutat sitt arbete. För ett ögonblick dröjde hennes fina läppar med den mildaste beröring vid en af mina blommor; hon såg sedan ned på gatan, som här ora der belystes af månens silfverstrålar, Då hon höjde sin blick, observerade hon för första gången den unge målare, Ren, hvilkens talande ögon batraktade henne gesom en tårdimma. Jag tror att vanan instirsktmessigt anar när hon är äleiad. Hon drog hastigt igen fönstret, släcke lampan och kysste mig ännu Pn SKÅNg Bedan det blifvit mörkt. Var det smedan hon var glad eller sorgsen? Kanske båda delarne. Kärleken föder egoisnen. För första gången lät hon fönstret vara stängdt till långt fram på dagen och afhöll således den friska luften ifrån 088. Då en qvinna ser någonting genom sitt fönster, som väcker hennes nyfikenhet, drar hor ailtid för jalusierna eller släpper ned gardinerna, Jag undrar hvarföre?s gade Balsaminen till mig, På det att hon osedd skall kunna smyga sig till att se hvad hon vill, sade vinstocken, som hade hört hvad vi sagt. Det var profant af vinrankan och med hänsigt till Lilly osannt. Hon visste knappast sjelf hvarför hon sä hastigt slöt igen fönstret och stannade icke för att se ut genom ett hål på gardinen, utan gick direkt till sin torftiga bädd, fästade upp sitt länga glärsande här, bad med ostörd andakt sin aftonbön, somnade och sof till dess tappen ij, hönshuset FR gärden bredvid gol sin första welsning till dagen, (Forts.)