Aftonbladet – 10 september 1873, sida 2

nom soloföredragen af konstnärsparet Jos chim. Äfven solosånger af dr Gunz oc Carl Hill fängslade deltagandet. Men hva af allt detta kunde så framstå som Joa chims tolkning af Spohrs nionde violinkon sert i D moll? Joseph Joachim, den för nämste bland nu lefvande violinspelare, stå nu i sin mognade mannaålders kraft. Hai förenar med den intelligente musikerns oci den allt igenom ädla konstnärspersonlighe tens egenskaper säsom violinspelare der eminentaste teknik och det mest plastiska föredrag. Hans bravur yttrar sig ej i der vanliga virtuositetens förbluffande och om in ofta glänsande, dock innehållslösa upptåg atan den är att förlikna vid den konstfärdig. het, som uppenbarat sig såväl i den götiska ar kitekturens outtömliga rikedom på stilfulls letaljer som i den florentinska konstens fina ite, sirligaste och uttrycksfullaste mäster verk i brons och guld. Hans musikaliska vildning står i jomnhöjd med århundradets örnämsta konstnärers och hans repertoir ipptager allt det som i alla tider utgjort len sanna blomman af violinlitteraturen. Vär han spelar, framstår hans kraftfulla nanliga yttre med en på åhörarne både imonerande och lugnande verkan, och den on, som, af ingen annans öfverträffad, strå ar fram såsom på en gång orgelklang och jälfull sång, ger uttryck åt en musikalisk tämnving, som på ett gripande sätt meddear sig åt de till denne nye Orphevs lyssande ähbörarne. Utom den Spohrska konseren spelade Joachim Beethovens romans i F ur och en fantasi öfver ungerska visor af gen komposition, — Robert Sehumanns poesi: ika och instrumentalt betydelsefulla symoni i D moll utgjorde jemte Joachims spel enna konserts mest innehållsrika afdelingar. Om vid musikfesten i Schwerin mindre musikaliska samhällen voro representerade, å äro de krafter, som vid de ärligen återommande Rhenska musikfesterna samverka, anligen mera betydande. Detta årets fest rades pingstdagarne i Aachen och blef gå