Aftonbladet – 9 september 1873, sida 2

medan en och annan tår af glädje och tacksamhet rullade ned för hans kinder. Min far! Du har inte talat med Grace ännu! Grace!s utropade Tom med ett helt annat uttryck i rösten än förut. Grace Harvey, min son. Hon var inne i rummet, när du kom. Grace? Grace? Hvad gör hon här? Hon vårdar din gamle far som en engel, det hon äfven är! sade Mark. Hon är min dotter nu, Tom; det har hon varit redan ett år. Tom stod stum af öfverraskning. Är hon det icke redan, så skall hon snart bli det, sade han lugnt mellan sina sam manbitna tänder. Mina herrar, viljen I blott för fem. minuter se till min far — och dermed gick han ut ur rummet och stängde dörren efter sig. I det yttre rummet stod Grace. Hela hennes varelse skälfde af sinnesrörelse. -Hennes högra hand höll ett föremål — han såg först icke hvad det var; hennes läppar voro skiljda, liksom arbetade hon för att få fram några ord; hennes ögon voro nästan onaturligt stora och den blick hon fästade på Tom var full af djup hänförelse. Fill slut förmådde hon säga: Här! här! Tag det! — bältet! — ert bältel — Tag emot detl Han stod tyst och förvånad; hon lade bältet i hans hand. Tag det! Jag har burit det för att gifva er det — burit det närmast mitt hjerta, tills det nära nog har ätit sig in deri. Jag tog det till Varna, men ni var icke der! — till Scitari, Balaklava: ni var ej heller der! : — Jag fann det blott en vecka efter sedan ni : var rest — jag sade er att jag skulle äterfinna det ock då var pi redan borta, Grym. l me! att ej kunna dröja! Mr Armsworth har 1 pengarna, alltsammans; han har haft dem ( nu i två år! — Bältet ville jag lemna er sjelf och nu är det gjordt — nu är jag åter) frilx il å