Ja, sade hon halfhögt. -Han kommer snart till oss, eller kanske att vi gå till bonom. Så kan det också betyda, sir. Kanske vora det bäst. Det kan vara detsamma, barn; jag vet att han är nära.: Jag vill säga er, mr Mellot, att denna öfvertygelse har hos mig blif vit så stark sedan en vecka, att — att jag knappt tror jag skulle förlora fattningen i fall han i denna stund inträdde... Jag känner honom mig så nära, sir, att — att jag kunde vilja gå ed på att jag hörde hans fotsteg nu här utanför, så vida jag ey visste huru inbillningskraften framkallar ljud som icke finnas i verkligheten. Jag hörde hästtramp, sade Clande. — Aha; der kommer Stangrave och vår värd. Jag hörde dem, sade den gamle mannen lugnt, men jag hörde min son der. jemte. Nästa minut tycktes han glömt denns fantasi, då de båda jägarne inträdde och Mark började högljudt som vanligt: Godafton, doktor, hur står det till? trefligt sällskap, tror jag mest? Ja, så skall det vara. Förbaskadt kallt i qväll! Vi få snö ä iul Har jagten varit ? frågade doktorn förbindligt. ge äg Åh; inte särdeles, Hundarna fingo up en gammal räf och så bar det af öfver ock och sten nedåt dalen. Jag tror mr Stan-grave tyckte om jagten i alla fall? Mycket bral sade Stangrave, ehuru jag två särskilda gånger tumlat af i en väck till stor förnöjelse för alla dessa engelsmän, som sannerligen tyckas lägga anpå att bryta halsen af sig. (Forts.)