I Uti tältet hade under tiden samiat sig Stockholms skarpskyttestyrelses ledamöter, till festens åskådande inbjudne honoratiores, hvaribland märktes medlemmar af svenska och norska statsrådet, ledamöter af riksdagens kamrar och statsrevisionen, öfverkommendanten grefve Sandels med stab, t. f. generalfälttygmästaren frih, Leijonhufvud, landshöfdingen Stråle, föredragandena för norska armöns och flottans kommandoexpeditioner, underståthållaren Schager, expeditionsehefen Sjöberg, öfversten Wijkander, skarpskyttestyrelsens förre ordförande kom: mendören Egerström, t. f. polismästaren Rubenson, majoren Fahnehjelm, folkskoleinspektören Meijerberg, officerare af hufvudstadens garnison, af armåen och flottan samt vid här förlagda norska gardesskarpskyttekompaniet m. fl. militära och civila personer. Omedelbart efter krigsministern general Weidenhjelms ankomst och sedan skyttarnes gevär blifvit af sakkunnige personer undersökta och godkända, började skjutnin gen. De 14 skyttarne voro indelade i 3!2 lag, hvilka sköto i tur efter hvarandra. Resultatet af skjutningen blef; att en af de täflande uppnådde 61 såsom högsta pointsantal; de öfriga pointsantalen utgjorde 60, 57, 55, 53,51, 50, 49,48, 45, 43 och 40. Sedan täflingsskjutningen afslutats, bildades nedanför tältets trappuppgång en öppen fyrkant af de päraderande bataljonerna och förrättades gudstjenst, hvilken inleddes och afslöts med musik. Efter den lika enkla som högtidliga och anslående gudstjensten utbragte krigsministern ett Gud bevare konung och föädernesland ! Den egentliga prisutdelningen tog nu sin början. Ordföranden i Stockholms skarpskyttestyrelse, kaptenen vid Andra lifgardet m. m, G. W. von Francken framträdde, och i ett kort tal, hvaruti betonades den välvilja, med hvilken allt ifrån skarpskytterörelsens uppkomst landets frivilliga skarpskytteföreningar omfattats af cheferne för landtförsvarsdepartementet, frambar han till nu varande krigsministern uttrycket af Sveriges rikes skarpskytteföreningars tack samhet och anhöll, att hr statsrädet behagade utdela de anslagna pris samt de utaf konungen, korporationer och enskilda personer såsom skjutpris förärade gåtvor, äfvensöm det särskilda utmärkelsetecken, som under namn af skyttermärketrån skarpskyttestyrelsen utginge. Statsrådet Weidenhjelm svarade härpå: Jag hembär min tacksamhet till hr kapten och bestytelsen för det förtroendeuppdrag som blifvit mig lemnadt, och omfattar med glädje tillfället att uttala det lifligaintresse, med hvilket jag deltar i denna fest. Den är också af stor betydelse, ty den firas af svenske män, hvilka under en Jängvarig och lycklig fred icke invaggat sig i dem dåraktiga tron på döss eviga bestånd, utan i känslan af sin medfödda pligt att i farang stund värna en älskad konung och ett dyrbart fosterland offrat tid och möda för vinnandet af denna säkra hand och detta ssäkra ögas, hvilka numera utgöra en så vigtig del af krigsbildningen. De äro värde tack desse män, som icke ofvergifvit sina fanor, då leken förlorade nyhetens behag, som icke återlemnat sitt vapenlån, när geväret kändes tungt att bära, och som i dag. talrikare än föregående år, äro representerade vid denna fest. Visserligen erbjuder detta stora antal af närvarande skarpskyttar en glädjande företöelse, Väl vitna de här förda anteckningärna om både flit och allvar hos de täflande, men ännu hafven I dock för edert varma nit öch för eder oförtröttade verk: samhet ett stort fält att bearbeta, innänd skarpskytteväsendet fylt sin mission — innan skjutöfningarna blifvit ett nationens älsklingsnöje och pristäflingarna folkfester öfver hela Sveriges rike. Derför faren fört att inom ödra bygder lifva och utbreda intresset för den godafa ken. I ären mäktigt understödde. Vår konung har redan förlidet år; vid en högtid som denna, varmt gifvit eder tillkänna sitt deltagande, våra folkombud hafva sedan flere år genom frikostiga anslag visat eder sina sympatier och eder prisskjutning bär utseendet af en fest för Sveriges hufvudstad. Låtom oss hoppas, att den tid icke är aflägsen, då hvarje svensk man skall uppfatta icke blott som en helig pligt, utan såsom en dyrbar rättighet att. försvara den jord, som fostrat honom och som gömmer fädrens aska, — då den lärotid, som fordras för att göra honom härtill dogse, icke längre skall förefalla honom såsom ett odrägligt tvång, utan såsom den stora, allmänna riddarskola, i hvilken han med gladt mod ingär att förvärfva sina sporrar. Faren fort att inom edra bygder lifva och utbreda intresset för den goda saken, ty så medarbeten I vid grundläggningen, till det bälverk, till de fasta murar, hvilka ingen fiende skall kunna öfverstiga, när de hunnit sin fullbordan; ett öfvadt och disciplineradt folk i vapen. Till uppnående af detta stora och herrliga mål må vi tidigt inviga våra söner. De minneslexor och kroppsrörelser vi inlära i skolan glömmas icke så lätt, och de intryck, som der mottagas af unga sinnen, hafva ofta inflytelse på ett framtida åskådningssätt. Det är derför glädjande att se den ungal skaran, som i rotar och led här är samlad för att bevitna de äldres täflan. Denna an ordning af skolungdomens närvaro vid denna fest innebär. en sann och vacker tanke, tyl let gifves ingen vältalighet så stor som den, hvilken. ligger i ett föredöme. Ja! drömnen gerna, I unge vänner, om framtida pris ; ch segrar under den prisutdelning, som det ir mig, ett nöje att verkställa och som nulnå taga sin början. Pristagarne, som uppstälts framför tält-: vaviljongen ledvis efter de points, som af lam hlifvit nunnnåidda framträdda hvar aftar