Efterforskningar egde hon rätt att göra och gjorde dem äfven, men ingen kände nam net Thurnall. Hon frågade och lät göra förfrågningar till. män, som kommo från Varna, Sevastopol, Kerteh, cirkassiska: kusten — engelsmän, frausmän, sardinare, polackar och turkar. Ingen hade hört detta namn, Slutligen lyckades hon äfven träffa en af de officerare, som stått nedanför fönstret. Jash, han! Det var en polackMichae lowyzcki, eller hvad han hette. Så sade han åtminstone sjelf, men jag för min del är mera hågad tro att han var en rysk spion. Grace visste.att det var: Tom, men hon gick tillbaka till sitt värf, och då kriget var slut och värfvet för henne äfvenså, återvände hon till England. Men ej till Aberalva;: En dag stod hon åter i Mark Armsworths hus i Whitbury och bad honom ödmjukt skaffa henne en tjenarinnas plats hos den gamle doktor Thurnall. Hvad hennes afsigt dermed i grunden var, sade hon icke; kanske förstod hon den ej rätt sjelf. Johanna, den gawla trotjenarinnan, som under motgångens dagar aldrig hade lemnat sin husbonde, hade blifvit trött och minnesslö och var just derför så mycket mera svartsjuk om sin plats; men Grace vann henne fullkomligt. Det är inte min mening att herrska och råda, sade hon, jag skall göra allt hvad ni önskar och lön vill jag inte ha. Jag har litet pengar med mig hem, tillräckligt för att räcka medan jag är här. Och med Marks och Marys bistånd fick Grace sitt hem hos den gamle, blinde mannen, och innan en månad hade förflutit var hon honom kär som en dotter,