Aftonbladet – 6 september 1873, sida 3

mina. egna kärleksaffäret; känner mig derför på intet sätt kompetent at: bestämma öfver andras, Farväll Jag måste skynda mig, för ati ej komma för sent till ångbäten Han bockede sig för Stavgrave och Maris samt vände rig om för att gå. Sabina, håll honom qvar! utbrast Mariey han vill ju gå, utan så mycket som ett vänligt ord! Sabina, hviskade Tora, då han passerade förbi denna, — on dålig affär! — han är en sjellvisk narr. Då hennes skönhet är borta skall han ej kuana lila hennes häftiga lynne och ytlighet; men jag vet att ri och Ölande skola tsga den stackars varelsen i ert beskydd om nägonting skulle hända mig. Ni har orätt — jag försäkrar er — Så, så, eå! — Farväl, vi lilla Hjufva solstråle. God morgon. mina herrar! a Tom skyndade med racka steg bort och Maris började häftigt gråta. Borta, utan ett enda, vänligt ord! Stangrave rynkade sin panna, icke af vrede, ntan af maulig sjolfförebråelse. sFelet ör mirt, Marie; endast mitt! Han kände mig för väl sedan förr och hade för stora skäl att missakta mig. Men han skall inte få sådana skäl numera. Han skall komma åter och finna mig dig värdig, och då skall allt bli föreonadt. Ännu en gång upprepar jag mina ord: jag helgar mig till det värt som du af mig fordrar! Så visst som det fions en Gud der ofvan, skall jag ints tveka eller stånna, förrän jag har skaffat rättvisa ät digoch ditt folk! — Marie ? Han segrade: har kuoie han annat, då han var en man och Hon var en qvinna. Han syntes vida mer ädel i hennes ögon i den stund, då han erkände sin forna svaghet, än han någonsin hade! gjort under sina stoltaste yttringar af sty! MER