Aftonbladet – 5 september 1873, sida 3

ett vildt växande ogräs, deras dygder lysan de laster, deras böner besvärjelser, 0. s. v.? Så uppstår och vidmakthälles hos barnet, under inflytandet af det ifrågavarande betraktelsesättet, med egenrättfärdighetens anda äfven ofördragsamhetens, hvilken, såsom erfarenheten intygar, snart nog alstrar den hätska förföljelselustan. Då har bekännelsetroheten satt kronan på sitt verk. Den kristliga kärleken har så godt som utrotats ur den unges sinne, som nu i stället eggas och vilseledes af — det teologiska hatet. Afhjelpandet af dessa missförhållanden på religionsundervisningens område har länge utg:ort ett önskningsmål för det kyrkliga framstegspartiet i utlandet. En mängd derpå syftande reforimförslag hafva sett dagen, hvilka icke borde blifva utan inflytande på vär egen kyrkas ställning till denna all uppfostrans och undervisnings lifsfråga. Klart är emellertid, att ett djupare ingående på förslagen rörande en förbättrad religionsundervisning leder till en annan, mera omfattande fråga: den om svenska presterskapets ställning till kyrkans bekännelseskrif ter. Böra dessa skrifter anses och verka säsom ett munlås för den personliga öfvertygelsen, en tvängströja för den fria forskningen, eller böra de det icke? Vi skola i nästa artikel taga i betraktande denna sida af vårt ämne.