Aftonbladet – 4 september 1873, sida 3

— man, som för mig vågade lif och frihet -— som räddade mig från slafveri, skam, sjelfmord; som i åratal varit för mig en bror, en far! — utan hvars oegennyttiga, hjeltemodiga bistånd ni aldrig skulle sett den qvinna, som ni säger er älska. Och ni skän. ker honom i stället för erkänsla misstankar, förolämpningar. Förklara er inför honora, sir! Bed honom om förlåtelse nu, ödmjnkt, uppriktigt, eller ock ser ni aldrig mera Marie Lavington. Tom såg först på henne, derefter på Stangrava. Marie darrade af sinnesrörelse; nenHes fina, magra kind brann at Ppurpurrodnad; hennes öga blixtrade. Stangrave var blek; till det yttre lugn. Hans blick var sänkt mot marken och han var synbart så försjunken i tankar, att han knappt tycktes höra Maries yttrande. Han hade ock upder de sista tio minuterna hört nog öfverraskande nyheter för att kanske ega rätt känna sig förvirrad.s Slutligen tycktes han genom en våldsam ansträngning fatta sitt beslut, Utan attse sade han: . Mr Thurnäll! Sir? J2g har gjort er en stor oförrätt. sLät IT ä tänka vidare härpå, sir. Det var ett misstag och jag har ingen böjelse för att ånyo upptaga frågan. Min verkliga anledning till vrede var ert uppförande mot miss Lavington. Hon tycks nu meddelat er sitt rätta namn; säledes kan jag begagna detsamma, (Forts.)