Aftonbladet – 4 september 1873, sida 3

värde i Chicagos qvarter, än det var om hösten 1871 före branden. Hela sträckan mellan Femte avenuen och floden sydvart till det mäktiga Pacific hotell och Rock Island jernbangård var före branden ett af de sämst bebyggda qvarteren inom stadens gränser, hvaremot nu denna del i intet afseende står efter stadens bäst bebyggda delar. Pacific hotel ensamt kostar säkert mera än alla de gamla rucklen, som före elden funnos der. Dessutom är det ett faktum, att här anlagts en mängd nya handelslokaler. En stor del af handlandena, som af elden blefvo fördrifna till vestsidan. blefvo qvar der och återvände ej till sina gamla tomter. Det är märkvärdigt att de präktiga. nya lokalerna fyllts så snart som de gjort. Det ärett faktum, att under det nästan alla de gamla firmorna åter äro i verksamhet, är dock nästan hälften af stadens handelsbodar upptagen af personer, som ha inflyttat efter branden. Det påstås, att antalet af köpmän i Chicago har fördubblats under det sista året. — Egendomlig företeelse. På ett ställe i närheten af Arvika fångades i våras en ekorrunge. På samma ställe fans en katta, som nyss fått en unge. Vare sig nu att kattan tyckte, att ekorrungen var vackrare eller mera lättfödd än hennes, eller att det kom sig af någon annan orsak. nog af. hon öfvergaf sitt eget och upptog skogsbarnet; ja. hon kunde ej ens förmås att dela sina moderliga omsorger mellan båda, hvaraf följden blef, att det egna barnet dog, under det att fosterbarnet växte upp. Att kattuppfostran dock ej förändrat hans natur, det blef fostermodern snart med sorg varse, ty så snart ungen blifvit litet försigkommen, började han klättra i träden långt mer, än som passar sig för en anständig katt. Fostermodern följde med största uppmärksamhet dessa ungens företag. Otack fick hon dock till lön för all sin ömhet, ty för några lagar sedan flydde fosterbarnet till skogen, till såväl kattmammas som många vänners sorg. Eget är, att de falska och opålitliga kattorna så ofta på detta sätt upptaga andra djurarters ungar. (w. T) — Nytt konto i handelsbok. I en småstad i Österbotten i Finland hittade en kramhandlare på en förvärfskälla, som hittills torde vara okänd affärsverlden. Han applicerade nemligen på sin disk, hvars ena ända var helt nära dörren, en kardus tobak på sådant sätt. att denna var mycket lätt åtkomlig och lätt bortförbar för dem, om tillfälligtvis hade lust att taga den med sig. Och snart erfor den sinnrike Mercuriisonen med slädje att en och annan af kunderna begynte 1appa på kroken. Men för sådant fall hade han ulltid en karl i beredskap, (gömd bakom dörren), hvilken ögonblickligen drog upp den intet försåt mande napparen. Denne togs sålunda per aues, men kunde mot erläggande af 20 mark återfå riheten. Och hvem levererade ej denna jemföelsevis obetydliga summa för en så dyrbar sak? Och hur kramhandlaren på detta sätt metade och netade, förvärfvade han sig en ganska ansenlig ångst, hvilken i handelsböckerna parerade unler rubriken — tjufkonto.